Aftonbladet – 11 april 1874, sida 3

em 2 2 Af de tilltalade hördes först Pehr Gustaf Sahlberg, hvilken sade sig hafva i något bernsadt illstånd i sällskap med sin kamrat Johansson utgått vid 10-tiden på aftonen för att hemta frisk luft, dervid de först drifvit omkring på åt skilliga gator och sedermera begifvit sig upp mot Stallgården, der de påträffat en person, hvilken Johansson kullskuffat, hvarefter de inne j Stallgården sammanträffat med de tre öfriga tilltalade, då hela sällskapet följts åt mot Fjerdingstull samt sedermera nedgått S:t Johannisgatan, der de i närheten af Gubbhuset påträffat ett par personer, af hvilka Sahlberg bussade ikull den ene, hvarvid han sjelf föll, men ville för öfrigt ej vidkännas hafva deltagit i något vidare våld mot de af dem der öfverfallne personer. — Bandet fortsatte härefter sitt härnadståg öfver Jerubron, der han i hörnet af Östra Ågatan kom i gräl med en person, hvilken han dock ej slog, men väl någon af de öfriga. Skrämda begåfvo de sig derefter Svartbäcksgatan framåt till Svartbäckstull. der återigen ett slagsmål uppstod med en person, men hade han för sin del deri ej deltagit. Anders Petter Johansson medgaf att han vid Stallgården sprungit på en person. hvarvid båda omkullfallit, och hade han sedan i sällskap med sin kamrat begifvit sig öfver Stallgården, der en person påträffats, för hvilken hatten afsla its; men naturligtvis ej af Johansson Han ade sedermera påträffat de båda bagarne och Norströms dräng, hvarefter han, i likhet med Sahlberg, varit med vid förut af denne berättade uppträden; men kunde han dock ej förmås att vidare erkänna något af honom begånget våld, med undantag af att han vid Gubbhuset sparkat de tvenne der, af hans sällskap omkullslagne, personerna. Johan August Eriksson kunde ej förmås att svara på någon af de till honom framställda frågorna rörande hans deltagande i ofvansagda våldsgerningar; hvarefter : Krieg hördes och ville minnas att han, som varit i sällskap med öfrige tilltalade, såg slagsmål Rå förut uppgifna ställen, men förnekade i alla delar att hi honom. va deltagit uti något våld mot Ransakningen afbröts nu. och vid nytt sammanträde på eftermiddagen hördes åtskilliga vitnen, hvilka hört väsen och sett slagsmål försiggå, utan att dock kunna bestämdt igenkänna mer än en af de tilltalade. Tvenne af vitnena en enka och hennes dotter. hvilka bo i dr Bergmans gård i hörnet af Rundelsgränden och Johannisgatan, hade på natten kl. efter 12, då de ännu voro sysselsatta med sitt arbete, hört förfärliga nödrop, hvarvid de nedsatt sitt. ljus å golfvet och sett ut genom fönstret. dervid de iakttagit att 4 å 5 personer följt efter ett par flyende och dervid upphunnit samt kullkastat och sparkat dem samt att uppträdet varat ganska länge och att de hört de förföljda försöka rädda sig in genom någon i huset varande port, hvilket dock i lyckats, utan hade de undflyende återigen fått mera stryk och hade den ene af dem tyckts ligga liflös å gatan. På frågor upplyste dessa vitnen äfven, att de hört våldsverkarne upp: stämma ropet -lif eller död-, hvadan vitnena ej vågat visa sig, samt uppgifva äfven att en hatt af de tilltalade blifvit upptagen från gatan och hade en hvar af dem velat tillegna sig densamma såsom ett sig tillhörigt rättmätigt byte ef ter den vunna segern. — Vid detta ställe hade förefunnits stora blodpölar å gatan samt blod stänkt å väggen till Bergmans hus, hvilket tydligen utvisade det grofva våld, som här blifvit begånget. å målet nu för dagen förklarades afslutadt, anhöll allmänna åklagaren, stadsfiskalen Magni, om 14 dagars uppskof för att försöka få reda på den afvikne Eriksson samt att till sagda dag kunna inkalla de öfriga målsegandena. hvilka uppgåfvos till ett ganska stort antal och ytter ligare af poliskommissarien Widman tillökades. idman anförde nu å sin hufvudmans vägnar, att han för sin del yrkade att de tilltalade måtte förklaras skyldige genast träda i häkte, på den grund att det af dem mot hans hufvudman begångna våld var af den beskaffenhet, att det ej kunde med böter försonas och fruktade ban för öfrigt att om de lemnades på fri fot skulle de kunna lätt igensopa en del spår samt trodde han att möjligen den bortkomna hatten. mössan och käppen skulle kunna på något sätt igenfinnas, hvarigenom äfven rån komme att läggas till våldet; samt ansåg dessutom att en cellfängelsesejour skulle vara ganska behöflig, för avt uppfriska deras dåliga minne, Efter hållen öfverläggning beslöt rådhusrätten att de ti:ltalade skulle genast sättas i fängsligt förvar och kommer vidare ransakning att hållas å cellfängelset nästa tisdag. Det andra våldsmålet, :till hvilket äfven rubriken hemgång hörda, följde straxt derefter. Uti detta mål voro såsom tilltalade instämde slagteriarbetarne 4. P. Wessman, C. E. Andersson och C. J. Jansson, samtlige anstälde hos slagtaren Nilsson, charkuteriarbetarne E. Lindgren och RB. Johansson, i tjenst hos Forsell, samt O. Lundin hos Beckman komp., för det de skulle sistlidne Långfredag firat påsk med att öfverfalla studenter och slå in fönster med mera dylikt. Såsom målsegare uppträdde trenne studenter, hvaraf en uppgaf, att han, passerande S:t Persgatan för att begifva sig till Kungsgatan, blifvit slagen i ryggen med en stör, som kastats efter honom, hvarefter han kastade sagde stör tillbaka och derefter springande aflägsnat sig. — Den andre hade vid passerandet at Kungsgatan äfven erhållit slag samt skyndat undan. Den tredje hade, hemma i Svartengrenska arfvingarnes gård vid Kungsgatan, fått ett slag öfver näsan af ett tillhygge, en stol eller käpp. Likaså upplyste samtlige, att stenar (3 till antalet, hvaraf 2 vid rätten uppvisades och som voro ganska betydliga till omfånget) blifvit genom tamburfönstren inkastade, dock utan att träffa någon, samt att spjelor, hvilka blifvit från närliggande plank lösbrutne, användts som kastvapen (dessa förevisades ock). e tilltalade. häröfrer hörde, erkände öppet och otvunget, Wessman. att han vid utgåendet från den i hörnet af S:t Persoch Dragarbrunnsgatorna belägna krog, då han var i sällskap med öfrige tilltalade, å gården derstädes tagit en käpp ur en qvast och kastat den utåt hörnet -emedan han ej ville hafva densamt att den derefter kommit dansande tillbaka, med den goda påföljd, att den träffat honom i pannan och förorsakat blodsår. Denaf målsegandena som uppI gitvit sig blifvit träffad i ryggen af stören, medgaf riktigheten af att han kastat densamma i retour, hvilket föranledde Wessman att anmärka, att om han i oförstånd, såsom ung, bade kastat något som träffat en person. hvilken bort hafva bättre förstånd, denne ej skulle återsändt projektilen, då ingenting vidare blifvit utaf. Vidare uppgaf Wessman att han i sällskap med öfriga ) kamrater, följt efter och uppgått i Svartengrenska arfvingarnes gård. der han påträffat en jungfru, hvilken han frågat om der bodde några herrar, samt uppgifvit att han af en, som dit insprungit, blifvit utan orsak slagen, då en stu: I derande kommit ut och kastat honom ned för trapporna Härefter hade han, nar dörrarne skulle stängas, tilldelat en person som tittat ut genom dörren åt gården, ett slag iansigtet med en stör, hvarefter han slagit ut två fönsterrutor. De ötrige tilltalade förklarade sig ej hafva begått något våld med undantag af tvenne, som erkände sig hafva, sedan fönstren blifvit inslagna, inkastat hvar sin sten i tamburen. De från plan nedbrutna spjelorna hade en af detilltaode hittat å gatan. Mot två af de tilltalade fanns ej något som kunde föranleda ansvarsyrkande, och som målet å ömse sidor öfverlemnades till rättens pröfning, afsades att utslag skulle afkunnas nästa måndag. Allmänna åklagaren hade i detta mål yrkat häktning å de tilltalade, hvilket dock afslogs. Sedan detta var uppsatt ha vi bekommit Upsalaposten, som uppräknar namnen på de personer, hvilka råkat ut för de vilda säl larne: studerandena af Vestgöta nation Carl Kjellgren, af Vestmanlands-Dala nation C. F. Norberg och P. F. Ringström, af Stock holms nation Sundberg, af Norrlands nation A. Westerlund. Då ett rykte spridt sig äfven hit till Stockholm, att studenten Kjellgren aflidit till följd at den honom öfvergångna miss handlingen, så ha vi gjort förfrågan härom pr telegraf och fått till svar, att hr Kjell gren lefver och är på bättringsvägen. — Eldsvådan vid Svarfvaregränden. För mord hrwand misctänkta ach häktsda rivarrfahrikörer