Aftonbladet – 11 april 1874, sida 3

rötos mot hvarandra, hvarvid den berömde örf., såsom ofta eljest, inskärper huru en lycklig uppfattning och tillämpning af den 1791 ärs konstitution inskrifna, från Rousseau härstammande och ien viss mening — eller så snart det gäller ett samhäles allmänna intressen — ostridigt riktiga äran om efolksuveräniteten i sjelfva verket tillintetgjorde 1789 års ideer, i let att denna lära till förmån för statsmakten (folkrepresentationen) usurperade all rätt och frihet i samhbället, indivilens och kommunens, i motsats mot det amerikanska systemet som formligen undandragit staten (kongressen) all makt och myndighet öfver de omräden, der individen bör vara absolut herekare t. ex. det religiösa. Om djupen i åtskilliga norska insjöar meddelas nägra undersökningar af A. Helland. — Rektor Blom har lemnat några anteckningar från en resa genom Sverige till Ryssland. — En i andra häftet införd granskning af ett par läroböcker i fornnordisk literaturhistoria, utgifna i Dan mark med anledning af bestämmelsen i 1871 års danska (liksom i 1869 krs norska) skollag om fornepräkets läsning i elementarläroverken har föranledt utg. att äter upptaga till behandling den gamla stridefrågan: hvem tillhörer det oldislavdske?e, hvilken besvaras i helt annan riktning, än af den ,. k, norska historiska skolan. Då man från sistnämnda häll åberopat en afhandling af en bekant tysk forskare på det nordiska spräkoch literatur-området, nemligen dr Konrad Maurer, har utg. företagit sig att, venom ett referat af Manrers afhandling om de så mycket omtvistade uttrycken fornnordisk och fornuvrsk och saigländske, visa att just enligt Maurers framställning den norska åsigten om en uteslutande rätt till de med dessa uttryck betecknade språk och Jliteraturskatterna, hvari Sverige och Danmark ingen del skulle ega, är alldeles ohållbar. — Till begrundande på det håll, der man för främjande af Norrlands väl valt den beqväma utvägen att tala istorti stället för att handla i smått, att opinera för s. k. lifsfrågor i stället för att undersöka dem, anbefalla vi en uppsats om samfärdselslinier mellan Bottniska viken och Atlantiska hafvet. Medan man om den såsom lifsfråga för Norrlands väla proklamerade jernvägen öfver fjellen å svensk sida hört många tal och ännu flere utrop, har man från norsk sida erhållit en grundlig inlaga i ämnet, en afhandling at adjunkten K. Petersen i Tromsö; mer resultatet deraf är, att ännu platt intet kan sägas om företagets utförbarhet, och att innan omfattande undersökningar egt rum, de höga härropen endast vittna om tank löshet. Under tiden kunde kanske Norrlands väl något befordras, om man ville behjerta följande påminnelser. Många gammaldags landsvägar — säger prof. Daa — äro lika nödvändiga för ett lands utveck ling, som enstaka jernvägar; ty de förra enklare färdselsmedlen beröra lika många menniskors välfärd, som de senare. Äfven om man skulle tro, att den dragande maskinen till slut ekall ersätta alla dragande djur, så är det skäl att besinna, hvilketdera är bäst, antingen ett litet steg strax eller ett jättesteg om humrdra år. I Amerika bygger man visserligen jernvägar ge: nom ödemarker, men der infinner sig strax en mängå af kolonister, sk snart kommuni kation kommer till stånd; deremot längs den ifrägasatta jernvägen mellan nordliga ste Sverige och Norge lär väl ingen tänka sig en talrik kolonisation. Hittills ha tän kande menniskor af simpla landsvägar väntat en bättra framtid för dessa nejder. som änpu äro åtkomliga blott för renen och för fotgängare, och landsvägar kunna ästadkommas för rimliga kostnader. Hvarför skulle nu plötsligen ingentivg annat duga, än en jernväg? För öfrigt borde man minpas, att säkraste medlet, att få en jernväg, är att först ha landsvägar och på dem en sådan rörelse, att ett dyrbarare samfärdselsmedel kan beräknas skola bära sig. — En brefskrifvare från Kautokejno fäster uppmärksamheten på behofvet af tillsynsmän bland fjellapparne, hvilka dels skulle draga försorg om, att lapparne ordentligt vaktade sina renar, dels hämma de kringsiggripande renstölderna. Stäfjar man den brottsliga oredan att tillmärka sig andras djur och inför noggrann renvakt, så skall — säger brefskrifvaren — renskötseln uppblomstra och ännu länge kunna föda lapparne utan skada för de bofaste. Han menar att Sverige och Norge borde gemensamt taga denna sak i öfvervägande. — Slutligen skola vi nämna den skarpa kritik, utg. egnar det för n. v. storting atre geringen framlagda förslag till ändringar i grundlagen. Den nya, prydligt utrustade upplagan af Winter-Hjelms Norsk lyrik i udvalg (Cam mermoyers förlag) kunna vi med allt skäl rekommendera i benägen åtanke hos vitterhetens vänner. Icke mindre än trettiotvå författare från och med L. K. Sagen och J. Storm Munch ned till Björnson, Ibsen och Lie, finnas här representerade, hvartill kommer ett antal prof å folkedigtning. Man kan således inom det område at vit terheten, hvartill samlingen inskränker sig och som också torde vara det enda, at hvilket en antologi kan gifva en träffande och tilltalande miniatyrbild, följa den utveckling. som frambragt en sjelfständig norsk dikt konst, hvilken låter nya toner af sällsynt skönhet och styrka klinga långt utöfver landets gränser. At öfriga oss tillhandakomna nyheter nämna vi blott i förbigående Henrik Ib sens Kejser och galileer, et indledende fo redrag ved en diskussion i studentersamfun det af O. Nyhuus; en medicinsk afhandling af J. Heiberg: Bidrag til leren om sårsamt ett i novellform hållet, på en verklig tilldragelse grundadt, ganska egendomlig bidrag till historien om den bland folke ännu rådande vidskepelsen, kalladt Trop stad nissen af C. Andersen. Framdeles få vi tillfälle att närmare om tala ett betydelsefullt arbete, hvaraf först: häftet i år blifvit synligt, nemligen Nor ges offentlige ret, anden afdeling: den nu gjaeldende statsforfatning af professor T H. Aschehoug. Första afdelningen, inne hällande den norska och danska statsför fattningens historia intill 1814, utkom föl några är sedan. l — Den Dekanta Tauchnitzska OCollectio) of british Autborsinnehåller nu Dickenslej nad af Forster follständigt. Denna biograi lutgör ett supplement till Charlez Dickens samtliga arbeten, hvilka förut äro införda isam Jlingen. Romanerna upptaga 25 band, House hold Words 36. — Af den ungerske skalden Kölessys föru licke utgifna bref skall ett fullständigt ban linom kort utkomma, hvilket lär innehålla e mängd intressanta data och anmärkningar or personer af betydenhet. Verket säges ej sicke blott litterärt, utan äfven historiskt värde I — G. Banerofts: -Historia öfver den amt rikanska revolutionen 1778. Af detta de amerikanske diplomatens arbete väntas om någr I månader en fortsättning i bokhandeln. Ett nytt drama af Vietor Hngo hete stufattawan har Hnnläst dar fx