er hvad marskalk BSerranos regering gentligen för i skölden. Men det är troigt att med stadens undsättande skall de arlistiska framgångarnes fiod sjunka och örelsen så småningom varda till intet. Om detta skulle bli resultatet af striden, an marskalk Serrano faktiskt betrakta ig tom herre öfver Spanien. Han har hitills icke gjort mycket för att rättfärdiga len revolution, genom hvilken makten togs ir sennor Castelars händer och hvarige iom en militärregering upprättades i Spaien, Intransigent-insurrektionen i Cartarena, hvilken utgjorde den stora svårigheten ör den vältalige och hederlige diktatorn, indertrycktes strax efter hans fall och sefriade marskalk Serrano från alla andra iender än presterna och bönderna i norden. Likt andra spaniorer tyckes han icke ha attat kriget på fullt allvar, förrän faran vid Bilbao hotade prestigen af hans regering ned ett dödligt slag. Carlisterne ha vunnit åtskilliga framgångar. I nordöstra börnet af Catalonien har carlistgeneralen Sabails tillfogat general Nouvilas ett svårt nederag och hotat att anfalla och ockupera Gerona. Längre söder utoch mycket närmare bufvudstaden lär general Palacios ha slagit sin republikanske motståndare general Callejo vid La Minglanilla, halfvägs mellan Valencia och Cuenea. General Moriones har blifvit slagen vid Somorostro, en by, en half mil från Bilbao, der man hemtar det jern af hvilka de ryktbara Toledoklingorna görag. Alla dessa nederlag gjorde det till en ovilkorlig pligt för Serrano att göra en an-, strängning, och som centern för insurrektionen befann sig vid Biscaya, måste striden der ega rum. Om carlisterne blifva slagna vid Bilbao och dess höfvudetyrka skingrad, skall man snart komma till rätta med dem annorstädes och all fara vara un danröjd. Don Carlos har i sjelfva verket föga eller intet hopp att någonsin komma på Spaniens tron. Han är en anakronism, och det första verkliga vidrörardet af den tid, som är, skall förvisso komma hans sak, hans anspråk och hans armå att försvinna likt dimbilder. Från krigsskådeplatsen äro underrättelserna fortfarande mycket sparsamma. Enligtrykter, som dock gått genom carlistiska kanaler, skola republiksnerne den 2 dennes ha företagit nya anfall mot San Pedro de Abante, hvilka dock tillbakaslogos med en förlust för de anfallande af 5000 man. Det heter vidare, att Morinones inträffat i Santander, för att intaga den stupade Primo de Rive ras plats, General Cabsllero de Rodar är på väg med 5000 man förstärkning för Serrano; 1000 man gendarmeri, Spaniens ntmärktaste trupper, och tre nya batterier hafva ankommit till Santander och andra skulle följa. I ett bref till Standard från Las Carreras af den 28 Mars heter det, att i det repnblikanska hufvudqvarteret erkändes en förlust af 1600 man och nära 200 officerare. Enskilda regementen hade förlorat samtliga stabsofficerare. Carlisterne hafva kämpat med verklig förtvifiad beslutsamhet, för att tillbakaslå Lomas och Primo de Riveras anfall. Jag såg marskalk Serrano, säger korrespondenten, i dag rida till förtrupperna. Hans ansigte hade ett uttryck af djup sorgsenhet. Samtlige officerarne syntes mycket nedslagna, och jag vågar säga, att ingen af dem räknat på ett sådant motstånd. Vid åsynen af de tagna positionerna måste man verkligen förundra sig öfver att trupperna kunde komma i besittning af desamma. Jag besökte äfven de tre befärtningslinier, som Primo de Rivera storma de för fyra dagar sedan. Carlisterne förstå att begagna hvarje fördel af terrängen och det är förundransvärdt huru republikanerne kunde komma uppför den branta höjden och sätta sig i besittning af den ena li nien efter den andra under ett regn af kulor. Den sista ställningen var i synnerhet stark och skyddad med en djup graf. Marskalk Serrano bar gifvit sina trupper en rastdag. En korrespondent till Sigcle skrifver följande skildring af striden på eftermiddagen den 27 Mars: Mot tutiden gjorde bataljonen Constucion en diversion åt venster mot berget Montano. Äfven der höllo carlisterno god vakt; en jemt underhållen eld mottog trupperna och stenar rullade ned från berget mot dem, under det de man efter man klättrade uppför de branta klipporna, hvarjemte jernvägrhjul, enkom derför uppsläpade, rullade ned och förstörde allt i sin väg. Carlisterne äro praktiskt folk, som förstå att handters spade och hacka; deras förskansningar äro fruktansvärdt fasta; det kostade mycket blod att blott taga några af dem. Etter flere timmars fäktning hade skenangreppet ändtligen dragit fiendens uppmärksamhet åt denna sida, under det i fronten, i närheten af kyrkan San Pedro, elden rasade som en orkan, Det var ett fruktansvärdt dån, tid efter annan starkare, derpå åter något aftagande, för att sedan åter bryta löst med fördubblad styrka. Örat vänjer sig småningom vid buller, vanans makt öfvervinner slutligen tankarna, man reflekterar icke mer. Solåaterne, nästan utom sig af vrede, störtade framkt; två gånger hafva de tagit kyrkan och två gånger hafva de åter måst draga sig tillbaka; förskansringarna i hennes närhet blefvo tagna. Carlisterne, som på knä bådo om pardon, massakrerades. Emellertid höll kyr. kan sig. Hon står på en mindre höjd och har blifvit en fästning, som ph högra sidan är betäckt af fruktansvärda skansar; rundt omkring äro dragna djupa gratvar, såväl till försvar som för att samla vatten. Dessa gratvar innehöllo ungefär fyra fot vatten och man måste öfver dem för att komma till skansarne. Bataljonerna Las Navas, Barbastro och Estella störtåde framkt. men måste åter draga sig tillbaka. De, som kommo åter, voro betäckta med blodig dy och hade till en del mäst lemna i sticket sins skor och damasker. Generalerne och officerarne vinnlade sig om att gifva ett godt föredöme; öfverbefälhafvaren var närvarande. Kulorna regnade och sårade officerarne i hans stab, Man bad honom att draga sig tillbaka, men han vägrade och har icke ett ögonblick varit ur striden General Primo de Rivera, som förde sin division framåt, fick ett skott i bröstet; general Loma fick en kula genom armen och en annan genomborrade amiral Topetes öfverrock. Många officerare stupade; bataljonen Estella förlorade nmästan alla sina officerare, jägarbataljonen Bartastro var utan befäl, den hade förlorat alla sina officerare, den ene efter den andre. At bataljonen Las Navas återstod icke mycket, ett regemente marin-infanteri gick uti elden med 33 officerare, af hvilka blott 4 återkommo oskrade. Största förlusten, omkring 300 man, har bataljonen Las Navas lidit. Gårdagen har stält armön på ett svårt prof, den har förlorat omkring 1800 man. Oaktadt Bilbao sväfvar i stor fara, hyser man dock den förhoppningen, att Serrane i tid skall komma den till hjelp. Lefvarde eller död skall jag bringa staden undsättning, har han sagt. Emellertid utsprida carliSk STAR SVIN SK TRE ic Och icke passade det heller att fråga efter v: den, som man aldrig ville hvarken se ellerti tala vid. Det hade ju varit en oförlåtlig svaghet. Men om den dödade tjuren gick det li dock an att göra ett svörjsmål och — sä-lfo