drömmande till Alvestanäg, hans sons lilla nyköpta egendom. XXXIU. Kärlekens diplomati. Det svåra steget var uttaget. Arthur Bluhm hade återsett den sinnessjuka Inga. Men hvilken förändring! Den förr sk sköna och ståtliga qvinnan hade aftynat till den grad under inflytandet af sin hjertesorg, att hon endast var en skugga af den fordna Inga. Hennes hy varsk genomskinligt hvit, att den liknade en döendes, och de stora mörka själfulla ögonen, som hade blifvit ännu större, tindrade af en feberaktig glans, hvilken lockade till tårar af deltagande den blick, som mötte hennes. Arthur Bluhm hade sjelf blifvit betydligt förändrad, Han var om möjligt mycket brunare än då han första gången fterkom från Indien, den gråsprängda färgen på skägget gjorde hans hy ännu mörkare; ögonen lågo djupare i sina hålor och ögonbrynen syntes mera buskiga. Med ett ord, han såg at som en man, den der länge kämpat med mödor och motgångar under ett brännande klimat. Han hado dock slutligen vunnit seger i kampen och återvände nu efter lyckligt afslutade jernvägsanläggningar med Äterförvärt vad rikedom och under outsäglig läsgtan efter på samma gång som fruktan för ett återseende af den enda qvinna han verkligt älskat. Han hade längesedan begraft hop pet att någonsin komma i Åtnjutende at den skatt, för hvilken Han offrat så mycket, och han vördade för mycket Ingas heliga sorg öfver, sin brottslige make, för att ånyo börja tala om kärlek till den förtviflade enkan. j Med omsorg dolde han för sin egen son sin verkliga ekonomiska ställning, på det att denne, efter den olycka, som drabbat honom, endast skulle lita på sin egen kraft! och sjelf bli sin lyckas smed, Arthur Bluhm hade hterkommit lagom för: att bevitna sin Einars inköp för sjelfförvärfvade model af den lilla, men goda landtegendom, på hvilken hinäuen pu var sin