Aftonbladet – 8 april 1874, sida 3

gen till Kjöbenhavn i morgon. Men alla ingekter äro portförbjudna här i huset, och du skulle-som bålgeting bestämdt ha förstört Violas kredit hos smörhandlar Jenssen. Men, mitt illande lif, hvad har du här att göra, menniska och syster? . Jag har slagit igen min butik, innan den slog ihjäl rig, och nu ä jag sedan trevec Kor mejerielev hos Viola, fast hon titlerar mig för förestånderska. Men si nytta vill jag göra på gamla dar, och det här är mycket roligare än att sitta i ro i Stockholm aller stå 1 bod, när ingen står utanför disken. Hvad mina anlag och fallenheter beträffar, har jag gå ofta gjort privatsmör för hederliga munnar, ot jag väl snart ska lära mig göra salusmör för hundturken. Nå, du är då guskelof munter och mun: vig som vanligt i olyckans dagar som ilyc-f kavwe, replikerade brodern. Och inte magrar du heller, Kajsa. Gud allena vet hvad som. tar på dig, men nog vet jag hyad som håller dig appe. . Nå, hvad skulle det vara då? sporde Kajsa Adler, medan hon under hela samtalet. oapphörligen sysslade med sine smörbyttor. Högfärden, förståg. Unran med dej, gubbastult! Siv inte och värm upp vårt izberedda smör med din heta lekamen. Kunrde du inte ha tagit hus och bem bos rika bror dia på Kolhyttan, du, istället för att ligga Viola till last? Kanske hade jag då lyckats pracka bort dig på nå gon åummer Jöns, likssom jag gjort det med döttrarne mina. Ska tala om din artighet för dina mågar. Hvad mig sjelf som lastdjur angår, så fråga Viola om jag inte gör nytta för födan. Lön och kläder består jag mig tills vidare sjelt. Jo, du gör visst nytta, om någon gör det, rara, rara moster! intygade Viola under vänligt smekande. Det är bara det lättjelulla förtalet, som kan säga anpat