alet i Norge (t. ex. i Henrik Wergelands satiriska farce Stockholmsfareren) beteckrade Norrmän, som reste till Sverige, såsom lycksökare, ja nästan som landsförrälare, då man nu kan se den ena norrmanen efter den andra komma hit och bålla öreläsningar om Norges natur och folklif, om norskheten och nordiskheten och samla sring sig en talrik Bhörarekrets, som med ifall och bänförelse mottager den andliga andfägnaden. De båda hedersgästerna hade varit särdeles egnade att med sina föredrag zöra ett fördelaktigt intryck på Stockholms sllmänhbet, Fru Thoresen, som är född och fostrad i Danmark, men tillbragt den största delen af sitt lif i Norge har till följd räraf just haft ett skarpt öga för egeniomligheterna i Norges natur och folklif och kunnat på ett lefvande och fattligt sätt skildra dem för en svensk publik. Hon bade illika visat oss, att en qvinna, som har nägot stort och vackert att meddela, gerna an uppträda offentligt, utan att detta gör hägot intrång på hennes ädla qvinlighet. Arvesen åter, som är född norrman, har på ett förträffligt sätt satt svenska allmänhe.en in uti en anderiktning, som härstammar rån Danmark, men har sin tillämplighet ör hela norden. Sverige behöfver mycket väl de väckelser, som Grundtvigianismen onebär; men det svenska folket torde ha svårt att tillegna sig densamma i originalrmen, i hvilken den är alltför specifikt iansk och af något polemisk karakter. I len norska förmedlingen äter blir den för oss mottaglig och njutbar. Genom Arvesens föredrag har man också fått bättre och kla rare begrepp om folkhögskolesaken, i det han praktiskt visat, huru en sådan undervisning på remt nordisk grund, som företrädesvis afser att väcka-tankeoch hjertelifvet och alstra en nationell anda, tager sig ut i verkligheten. . Man kunde hoppas, att de båda gästerna icke blott här efter iemnade ett kärt minne och mänga vänner. atan aft deras verksamhet här kunde på flerfaldigt sätt bära rika och varaktiga frukter. Med några varma och stämningsfulla ord aflade fru Thoresen sin tacksägelse för den välvilja som blifvit henne egnad, hvarefter br Arvesen i ett till en början humoristiskt, i sin fortsättning djupt allvarligt tal höjde ett lefve för Sverige. För Norge talade derefter bibliotekarien von Qvanten, för Darmark i ett längre föredrag, med särskildt betonande af Danmarks många historiskt märkliga Aprildagar, dr C. von Bergen samt för Finland lektor Humble. Samtlige dessa jal åtföljdes af nationalmelodier trån den å läktaren placerade musikkåren, För der folkliga sångens pånyttfödelse i värt land talade dr Sohlman samt för qvinnan, i ett tal som inleddes med en af den varmaste poesi genomandade tolkning af Brageoch Orfeus-myterna, hr Arvesen, Åtskilliga andra tal och skålar följde härefter och förat kl. half 1 afslöts den enkla, men hjeruiga cch stämningsfulla festen.