Aftonbladet – 8 april 1874, sida 2

den sandra (1864—1866;) 28, under den tredje, ! till två år begränsada (1867—1868) voro de! 36; samt vid början at den fjerde (1869—1 1871) 44, som sedan ökades till 46, hvaref-l! ter för den femte, nu för första gången femåriga perioden (1872 1876) förordnats 48: inspektörer. Inspektörernas berättelser fört de fyra första periderna finnas af trycket!: utgifoa. De ha emsllertid troligen i gan-! ska ringa män blifvit studerade, hvilket synes oss vara ganska förklarligt, emedan ! de egentligen äro att anse såsom ett obear-? betadt skol statistiskt material, hvarför detl: torde kunna ifrögssättas, om gagnet något ! så när motsvarat de mycket dryga kostna ! derna för berättelsernas utgifning i deras: ursprungliga skick. Också har redan 1871 ! ärs statsrevision fäst uppmärksamhet ej min dre ä den betydliga kostoaden för utgifning af berättelserna för 1867—1868, uppgående ända till 13156 rår 70 öre, än å en i ögo-) nen fallande felaktighet i berättelserna. : hvarjemte revisorerna påpekade en utväg: att minska utgifningskos:naden. Att folkskoleinspektionen flerestädes med fört väsentligt gagn, är lyckligtvis oförnekligt, medan det å andra sidan ej heller kan bestridas, att den stundom, k:nske icke sä alldeles sällan, utöfvats så flyktigt och intresselöst, att vyttan torde hafva varit li ten eller ingen. Naturligtvis har valet af inspektor någon gång varit mindre lyckligt, vare sig i följd af bristande kännedom om eller bristande ti!lgång å lämpliga personer. Msn om man ock i der delen alltid skulle lyckas förträffligt, qvarstiår dock det huf-: vudsakliga hindret mot folkskoleinspektionens utveckling till hvad den kan och bör blifva, att till inspektörer förordnas perso-l. ner, hufvudsakligen upptagna af en annan ! verksamhet. som endast tillåter dem att åt l: inspektionen egna en ringa del af den tid, detta värf rätteligen kräfver, Så är förhållandet öfver allt utom i några större städer äfvensom i ett län, der landstinget tagit: denna angelägenhet i sin hand och tillsatt! inspektörer, som deråt egna sin tid och ar-. betskraft odelade. Månne icke nu tiden skulle vara inne att öfvergå till ett annat förfarande? Om vi ej allt för mycket misstaga os2. är den n. v. chefen för ecklesiastikdepartementet böjd för en förändring. Under en öfverlägzning i andra kammaren den 19 Mars tförlidei år rörande folkskoleisspektö rers tillsättning yttrade nemligen ecklesiastikministern, att man enligt hans åsigt ej kunde hoppas på en allt framgent tillfrcåsställande inspektion genom att blott öka in Ispektörernas antal i samma mån som skoTlorna ökas. Fortfar man på dötta sätt att lallt jemt öka inspektörernas antal, så är det gifvet att deras distrikt, på samma gång -Isom deras aflöning, måste minskas. Inspektionen kan i följd häraf blott uppdragas åt I personer, som redan förut innehafva någon tjenstebefattning. Så har förhållandet hittills i allmänhet varit. De flesta inspektö rerna hafva haft annat att sköta. Derför har ock inspektionen måst försiggå på de tider af året och med den noggrannhet, som den ordinarie tjensten kunnat medgifva. En så beskaffad inspektion kan icke i längden blifva tillfredsstältande. Detta uttalande gifver oss skäl att för moda, att en framställning från riksdagen i detta ämne skolle varda Wan uppskof af K. M:t tagen i öfvervägande samt möjligen redan vid nästa ritsdag föranleda förslag i ämnet, hvilket naturligtvis ej i minsta mån kan hindras deraf att inspektörs-förordnanden för 1872—1876 äro utfärdade, emedan de ju kanna när som heist Eterkallas. Vi tro ock att denva väg vore den tjenligaste, här säsom ofta anhars, då hvad man kallar invitiativet lämpligast så delats mellan riksdagen och K. M:t, att den förra gi!vit till känna en allmännare önskan och ksigt rörande behofvet at en åtgärd samt anvisa: sjelfva riktningen, men åt K. M:t förbehällits attefter närmare utredningar framlägga formligt förslag. Anledning äter att just nu upptaga frägan erbjuder en af hr Carlson i Första kammaren väckt, till stats utskottet hänvisad motion, att det i reser vationsanslaget för folkundervisningen in: begripna anslaget för folkskole-inspektionen måtte ökas från 52,000 tili 65,000 rår. Visserligen afser motionären med detta förslag att, då tillfälle deruill finnes, inspektörer må kunna tillsättas, som odeladt egna sig ät detta maktpäliggasde kall, och synes motionären hysa den åsigt, att man emåningom bör komma derhän, att inspektionen inom hvarje stift varder anförtrodd ät en enda person, på sätt redan i tre stift varit händelsen. Vi våga tro, att härigenom flerestädes ej mycket skulle vinnas, I ett af de antydda tre stiften, nemligen Carlstads, har en inspektör befunnits otillräcklig, hvadan ock, om vi ej misstaga oss, särgekild inspektör för Dalsland blifvit på landstingets begäran förordnad. Och skulle ej en enda stiftsinspektör beteckna ett betänkligt steg tillbska der, hvarest man, såsom i Gefleborgs län, funnit ej mindre än tre landstings-inspektörer fullt ut behöfliga? Men dessutom har denna fråga en annan, ganska vigtig, hittills förbisedd sida, som gör att den enligt vår tanke bör komma under en omfattande och noggrann pröfning, till hvilken riksdagen allt för väl kan gifva uppslaget genom en skrifvelse till K. M:t, men hvilken den sjelf näppeligen kan så utföra, att derå omedelbarligen ett beslut i hufvudsak bör grundas. För närvarande råder det obilliga och orättvisa förhållandet, att de kommuner (större städer och län), som sjelfva göra betydande uppoffringar för en kraftig folkskole-inspektion, antingen alls icke njuta nägon fördel af statsanslaget för folkskoleiaspektionen, eller ock i vida mindre mån. än de orter, som sjelfva för inspektionen ej offra ett öre. Städerna Stockholm, Götehorg och Norrköping, som ha egna kommunala inspektörer, ega, såvidt oss är bekant, icke någon lott eller del i statsanslaget för inspektionen. I Gefleborgs län, hvars landsting årligen för detta ändamäl utgifver ej mindre än 9000 rdr och som så väl härigenom, som genom andra åtgärder, lemnat ett verkligen lysande föredöme af intresse förl! folkbildningen, har statens bidrag till inspektionskostnaden på senare tider minskats, ehurn tillsynen blifvit noggrannare och verk eammare. Kan nu ett dylikt förfarande ; anses billigt och rättvist? Må man ej tröIsta sig dermed att — det må för öfrigt) förhålla sig hur det kan med biliigheten och med rättvisan — staten likväl lugnt kan draga sig tillbaka, der den ifrågavarande angelägenheten ändå tages om hana och till och med bättre vårdas, än staten hittills visat sig förmå; ty den farbågan ligger nära tilll hands, att man förr eller senare kan tröttna i de orter, der staten — med inga eller minskade bidrag — visar sin erkänsla för betyd-. liga kommunala uppoffringar, som andra or : ter, kastande alla sina: omsorger på staten och förvissade att staten måste mer och mer utveckla inspektionen, alls icke bry sig om. ; Den frågan framställer sig sjelfmant, om l. ej till folkskoleinspektionens främjande med : fördel skulle kunna användas den grundsats — statens och kommunens ekonomiska samverkan — som eljest befunnits synnerli gen lämplig, så att nemligen staten lemnade sitt, landsting eller större stadskommun sitt hidrvaw till anardnanda af an frRll ;