Aftonbladet – 7 april 1874, sida 3

ARR VASVVE MVA Af AS VNARASA VIS SIvVIk äl JILGLD. Den förflutna veckan var den stilla, då vi i Stockholm nöjde oss med några dussin konserter, dramatiska och musikaliska soirger och allehanda andra glada tillställningar; då de kungliga teatrarne voro stängda i flera dagar, men en annan teater stod öppen dag och natt; då familjefesterna voro oändliga, middagskalasen 1ysande, aftonsamqvämen riktigt storståtliga; då kafgerna voro fullproppade af gäster, promenaderna, så ofta väderleken det med gaf, öfverfyllda af glada toiletter med granna damer, fina, täcka, sköna, eleganta, stundom litet pråliga, men framför allt lefnadslustiga; då allt var lif och rörelse. Det var den stilla veckan. Det kanske enda ställe, der stillheten icke firades med buller och bång, var rikedagshuset, der det onekligen såg något tomt ut. Läktarne hade flere invånare än riksdagsbänkarne, och likväl var det godt rum äfven på de förra, något som ej alltid är förbållandet.. Våra riksdagsläktare äro af ett helt annat slag än andra länders och i synnerhet utmärka de sig för sin ofantliga olikhet med åhörareplatserna i representan ternes sal i Washington. Läktaren der rymmer med lätthet 1500 sittande personer, och i senatens samwlingssal finnas sittplatser för 1200 personer. Det är, säger Topsöe i sin reseskildring Från Amerika, ett genomgående drag, att man haft lika mycken omsorg om publiken, om folket, herrn sjelf, som om dess tjenare och representanter. Publiken kan gå omkring öfver allt i hela huset; och skulle man komma i valet, kunde def icke blifva tal om annat än attledamö ternas beqvämlighet, t. ex. hvad plats angår, finge vika för publikens läktare. Kanske att äfven vi få något ditåt, när vårt nya riksdagshus en gång blir färdigt, men till dess måste vi nöja oss med de små läktare vi nu hafva att tillgå och äfven med den smula luft, som kan bestås oss på dessa läktare. I representanternas sali Washington finnes en vädervexlingstillställning, som lemnar 100 000 kubikfot luft i minuten och hvar femte minut helt och hållet förnyar luf. ten. På ett sädant ställe kan man andas fritt, äfven om alla de 250 amerikanska riksdagsmännen äro samlade i salen och de 1500 ahörarne på läktarne. Hos oss är det endast under den stilla veckan, som man kan andas riktigt fritt i riksdagshuset. Men den som icke andades fritt i den veckan lär hafva varit vår ännu lefvande, men snart i själtåget befintliga ministere. Han skall, pästås det, hafva tagit veckans benämning riktigt efter orden och förhållit sig fullkomligt overksam. Hvarför bråka, då man ej vet huru länge man ännu har qvar att lefva? Hvad tjenar det till att plåga sig med kontrasignationer, då man hvarje dag väntar att få sitt afskedsbetyg? Hvarför icke vara stilla, alldeles oihskränkt stilla i den stilla veckan? Men den som icke höll sig stilla i den förflutna veckan, det var han, den store okände ), som föresatt sig att våra stadsfallmäktige skulle välja vär nye hr baron och öfverståthållare till vår gamle hr ba ron och öfverstäthållares efterträdare i Första kammarn. Han trodde sig döma oss stockholmare och våra representanter i kommunalstyrelsen fullkomligt rätt, dä han tänkte att vi omöjligt kunde stå emot lockelsen af ett aristokratiskt namn. Saken är verkligen den, att vi äro stora demokrater, att vi skratta åt klingande titlar och sätta förtjensten långt öfver anorna, men att vi skulle ha blifvit betydligt missnöjda, om vi icke fätt en baron till öfverstäthål lare. Det har onekligen sina behag att skudda sin demokratiska svarta frack (med eller utan det gröna bandet) mot en friherrlig dörrpost, då man varder bjuden på hr prefektens officiela tillställningar, att kunna säga till de sina, när man kommer hem om qvällen: Baron var ytterst graciös och ta : lade vid mig flera gånger. Hör nu, hr..., sade han och jag svarade: hr baron är allt för o. s. v Huru annorlunda, huru myc ket högstämdare, på en gång mer reelt och mer poetiskt är icke detta shr baron mot om man skulle säga helt rätt och slätt hr: öfverståthällaren? Och så komma tillfällen, då man kanske sjelf är i den angenäma ! ställning, att man har rätt att föreslå en skål för hr baron och öfverståthållarens; familj, hvilken naturligtvis måste ligga del administrerade ömt om hjertat. Det skulle : sannerligen icke låta mycket, om man då ll icke skulle hafva anledning att säga annat : än: Mina herrar, den skål jag nu går att: utbringa, är en skål, som, jag är derom l: djupt öfvertygad eller så att säga innerligt ! förvissad, en skål, som... som, ja, mina : herrar, som kommer från vårt allra inner-: sta... det är en skål för hr öfverståthål-: larens fru .... j Vi fråga bara: huru skulle detta taga sig ! ut? Hura apnorlunda är det icke, då man : efter en sådan vältalig inledning utropar: ! för hr barons och öfverståthbållarens friherrinna! Se, det kan taga sig något ut!; ibland bildadt folk med pergar och ordens-, j band. Ja, vi äro på det viset och vi behöfva väl icke skämmas derför, ty så voro våra! fäder också. Med kännedom deraf har han, som så gerna vill styra våra öden, oaktadt han ännu icke är medlem af regeringen, trott sig komma att mottagas med bifallsrop, dä ) Det är omöjligt att se om i manuskriptet står okände eller ökände. Säktarvens Nm