lel och sjöfart, i ifrågavarande sak, rönt af vär i Calais etablerade konsil! . Det torde, af hvad sölunda är anfördt, ostridigt framgå att konsui Clausen i denna, som han kallar den, simpla sak icke förmått uppfatta sin ställning; han har icke varit, hvad han borde vara, nemligen kaptenens försvarare emot lästömottagarne som, man kan tryggt våga säga, orättvist nekade att betala ett uppsegladt fraktbelopp. Konsul Clausen har deremot låtit all sin sträfvan gå ut på att låta lastemottagarne i Calais, genom kaptenens hjelp öda ex godtgörelse al äfsändaren i blek, ehuru derigenom blef faststäldt ett för vår skeppsfart på Frankrike särdeles farligt prejudikat. varken kaptenen eller kon: suln hade on som helst kallelse, att i denna sak vara mellanman emellan hrr Valdelityre Destombes oeh deras ombud i Luleå. När hr konsuln, i sitt svar i Morgenbladet, säger att flere juris konsulter afstyrkt äppell, d. v. z. approberat den i Calais fällda dom, så vill ineändaren icke söka nedsätta hr konsulns juridiska konsulenter, mön dock vördsamt erinra hr konsuln om att den ädvokat i Paris, som af hr legationssekreteraren Åkerman konsälterådes öm i fråga farandö sak, icke öfver densammas utgång fällt ett dylikt omdöme. Och huru kan väl denna affärs skötsel försvaras! Kapten Andersea kom till Calais, dokumenterad med ett befraktningskontrakt och ett konnossement, affattadt i samma form som tusentals kaptener före honom medfört, men kapten An dersen blef icke förty afprocessad sitt halta fraktbelopp, oaktadt vi ju i Calais skulle ega en man, som vårdade de Förenade rikenas kommersiella och maritima intressen.