BLANDADE ÄMNEN. — Rättegång om en rock. (Parisisk domstolsscen.) En gammal pensioaerad officer inställde sig den 12 Febr. inför polisdomstolen i Paris med en anmälan om ett emot honom föröfvadt bedrägeri. Alla hans vänner hade afrådt honom derifrån, emedan de voro öfvertygade om att han icke skulle vinna hvad han önskade. Men det hjelpte icke, den gamle krigsbussen ville ej gifva med sig, han skulle utkräfva sin rätt-. kosta hvad det ville. Vi få här böra hvarom fråga var: F, d. officern behöfde. för upphjelpandet af sin något på obestånd komna garderob. en rock. men han hade icke mer än 15 francs i hela sitt våld och rocken kostade 65 francs. Han lånade derför af direktören i arbetarekassan, br Kahn, 50 francs och begaf sig till en skräddare. hr Key, hos hvilken han köpte en paletå för 65 rancs. Ordf (till käranden): I allt det der ser jag ingenting ovanligt. Käranden (arg): Så ingenting ovanligt! Var så god och bara titta på den här rocken, den är mycket ovanlig, den spelar ju i alla regnbågens färger; här är ban bateljgrön. här är han gul, här är han ljusblå, mi tennerres! och på ryggen går ban i lilas! När jag går på gstan, så skrika alla gatpojkar åt mig: Nej. ee på den bara. den vandrande regnbågen! Morbleu. sånt der tål jag inte! Ordf : När var det ni köpte rocken? Käranden: För två år sedan. Ordf.: Har ni begagnat rocken ofta? Käranden: Nästan ingenting alls, Ordf.:; Hur ofta har ni begagnat den då? Käranden; Högst tjugufem gånger i månaden. (Skratt från åhörarne.) Ordf.: Hvad har ni att säga, hr Kahn? Vitnet: Hvad vill man mig egentligen? Jag lånte den vördnadsvärde krigaren 50 francs till inköp af — hvad? Jag vet det icke! Hvar? Känner jag inte! Af hvem? Känner inte det heller, ty an telade inte om det för mig; och som j inte är nyfiken utan har varit gift i 25 år, s frågade jag honom inte derom och inte hustru min heller. Han fick köpa hvad han ville, det angick mig rakt inte. Käranden: Jag begärde att få en bra rock. och som jag inte har fått det, så anmäler jag nu bedrägeriet. Ordf.: Det har ni ju redan gjort. Käranden: Men nu anmäler jag det en gång till. Ordf.: Och ni, hr Levy, hvad Säger ni? Den anklagade; Jag säger. att jag till den der herrn försålt en vacker paletå till 65 francs, att vid inköpet af rocken var den värd sitt pris och att jag efter två års förlopp icke kan rå för att rocken blifvit lite färgskiftande. — Käranden: Rocken är inte värd mer än 28 francs. Ordf. (till käranden): Ni har i sjelfva verket ingen anledning till ert käromål och HE afvisar det såsom obefogadt. — Kärgnden; Nå, då så går jag till fredsdomaren. jag går hvart som helst ända till dess jag får min rätt. Mille tonnerres! En paletå för 65 francs. som på sin höjd är värd 28 francs 23 centimer, det är skamligt. och så ska ER gå och se ut som en zebra! (Skratt.) Ordföranden förklarar målet vara slut, Käranden (i det han går): fgatgandrar från det härlandet, jag beger mig till det fria Schweiz, sacrebleu! der får man köpa rockar för 28 fre och hå äro er sköckian, er forna es! — Den sista mamelucken. ur den tappra kår som general Bonaparte medförde efter Sn egyptiska expedition, har nu aflidit. 81 år gammal. Han hette Zumero och var kusin till den bekante Roustan, som efter kejsardömets fall blef käpp och paraplymakare och hade sin starkt besökte aj i Tv alaja-Rogal. från — Gengångare. en korrespondens fr ris till Göteb.-P:n läses följande: från Pa Under kriget 1870 måste en ung man från en kommun i departåmentet Såone-et-Loire lemna lemna sin hustru, med hvilken han var gift blott sedan sex veckor för att såsom tillhörande mobilgardet sluta sig till Vogeser-armån. Under en skärmytsling med fienden blef han tagen till fånga ock fördes till en preussisk fästning. Under fungönskaen blef Han för någon förseelse dömd af en kri ante till flerårigt fängelse. Han skref flere bref till sin hustru, men intet af dem kom henne till handa, och när han sålunda icke fick något svar, upphörde han också sjelf att skrifva. EN Nu hade det emellertid händt att vid det tillfälle, då han togs till fånga. han hade kastat ifrån sig sin ränsel; en annan soldat. som hade förlorat sin, men i ställe lyckats rädds sin person, tog upp renseln i st. f. den egna och begagnade den som sin. Denne blef sedermera inkorporerad i Loire-armån och stupade i fäktningen vid Beaune la-Rolland Man hittade i bans Fänaed pavperen, som tillhörde kamraten, hvilken Under tiden satt fången i Tyskland; dennes hustru underrättades om den förmente makens död, sörjde honom såsom trogen enka ett år och gifte sedan om sig med en ung man från grannsockuen. SE Men för fjorton dagar gedan kommer den förste mannen, som hade fått resten af sin fänflsatid efterskänkt, till sitt gamla hem. Den första han möter är bustrun, n:o 2 är dei nye mannen, som han kände af gammalt, o Hd 3 och 4 två amå barp, som han deremot fake kände. Man kån föreställa sig de handlande persönerias miner vid detta uppträde. Huru skall upplösningen blifva af den intrasslade bärfvan? Det är mera än jag kan säga, men en kinkig casus är det, i — Listig tiggare. I närheten af Töreboda bor, en nu femtioårig man. som allmänt benämnes med det ovanliga namnet Esau. Under hela sin lefnad har han aldrig gjort ett ordentligt dagsverke, ty arbetslust har hah alltid saknat, men så mycket större. håg attspringa med sqvaller från den ena stugan till den andra. Han är känd för elakhet och häftigt lyan men derjemte är det allmänna omdömet att Esau är mindre vetande. Det var derföre öfverraskande för alla, som kände honom, att erfara den list han begag: nade vid sitt tiggeri på andra orter, Gubben hade observerat att de gamle veteranerne från Sveriges sista krig voro välkomna gäster hos alla, och ban beslöt nu att sjelf uppträda som en sådan. Den ena af hans kinder synes liksom zenomborrad, och. detta hål ville han framvisa ill bevis på siva förmenta krigiska bedrifter. Som han icke ens var född då Sverige hade krig, var det tydligtvis icke rådligt att i hemorten uppträda som en gammal krigare, svanerligen som han ej ens-excercerat beväring. RSA ig derföre till sflägana församlingar, till och ned utom Westergötland. berättade om sitt delsagande i de blodiga drabboingarne vid Jutas ochy! Lappo, Teipeig och Fredrikshall, och som han: synes betyd: igen äldre än hvad han verk ! ir troddes hans tal; han blef väl förplägad och I iggarpåsen fylldes lättare än förr, Som bevis Då, att han stått der kulor gått fram, visade han ultid sing åhörare den af en kula genomborrade : inden. En beskedlig gumma, som. dock icke l! viflade på sanningen af krigarens tal, fann sig öranlåten fråga. om kulan stannat i hans mun, fter som blott den ena kinden hade blifvit ge-l, womborrad. Ehura Esau säkerligen ej väntat! ig ett sådant inkast, fann hansig snart och sva: 1 ade: -Nej. kulan stannade ej i munnen, ty då ag kände den gå genom kinden, vände jag hatigt hufvudet och gapade, och kulan, som med stig fart gick sin raka väg, flög då utgenoimn 1 nunnen. , j j HandelsunderrättelserI Bergsviks nya ånesårca gYttahälarv