Aftonbladet – 2 april 1874, sida 3

Adler såsom räddningens ongel hade emellemnande kt Försynen att rädda Melcher Winke från de afvägar han beträdde. Gamla mor Iogridg profetia om Göran lertid gätt i fullbordan, ty då den gamle omsider anlände till hufvadstaden — en sjukdom hade nemligen hindrat honom att genast följa telegrammets kallelse — förtrodde han Viola, att både hennes och hennes mors ekonomiska ställning var fullkomligt betryggad genom mor Ingrids ärslärga försakelser och besparingar. Hon hade nemligen af sina räntor — hvilka hon eget nog af Melcher punktligt utbekommit, eburua hon förlorade kapitalet — under Ingas sjuttonbriga äktenskap besparat icke mindre än fem sjettedelar, så att hon till Göran Adölers förvaltning småningom öfverlemnade en samma af etthbundra-tjugutusen riksdaler, hvilken under hans hand genom ränta på ränta ytterligare vuxit, och hvilken summa nu var Violas fullkomligt enskilda egendom, den der endast af patron på Kolhyttan för hennes räkning omhänderhades. Gud ske lof! Gud ske lof! — utropade den uvga flickan vid den öfverraskande underrättelsen, strålande af förtjusning — då ska vi ytterligare utdela dessa pengar till alla de fattiga fordringsegare, Bom genom min far bringats till ruin. Pass mante, etolliga flicka! Det sätter jag p för, det vill jag lofva. Det är jag som är din förvaltare och förmyndare, och med dessa pengar ha din fars kreditorer inte det ringaste att skaffa. Det vore dessutom endast en bölja i hafvet, ett sandkorn i öknen. Betänk, att du sjelf, din sjuka mor och din gamla mormor ha endast din förmögenhet att lefva af. Hvad syster Kajsa beträffar, har jag redan för hennes räkning förhyrt hennes gamla handelsbod, ty hon är för högfärdig att ta hjelp från sin rika bror, och hon ska nog försörja sig sjelf. Vackert och rätt af henne emellertid att inte vilja begagna sig af de undanstuckna pengarna, utan att öfverlomna också dem åt konkuremassan, Gamla Evaihade käm