Aftonbladet – 2 april 1874, sida 3

Italien, ja, öfverallt undantränger det smås ningom bruket af matoljan, och söderns barn äta snart med förtjusning sina smörgåsar i kapp med oss nordbor. Vet farbror att kan: ske gör jag en vacker dag mina affärer di: rekte på Sydamerika utan några danska mellanhänder, ty den der konserveringskonsten är väl inte så märkvärdig, och då får jag tre eller fyra riksdaler för ett skålpund smör. Sedan anlägger jag titeln: smörgrogsshandlerska och landtbrukerska på mit visitkort. Tokstolla! Toksetolla! Jag tror du börjar på att brås på far din. Vid mitt illande lif, då vore bättre att du tog mödernet till föredöme. Apropos föredöme, så skall jag presentera min nya mejeriförestånderska för farbror Göran. Viola förde sin gamle vän öfver ex liten borggård, belagd med spräckta och gippande qvaderstenar, in uti ena flygeln af Thoreforz. Den motsatta beboddes af egarinnan sjelf, emedan hutvudbyggnaden var så förfallen, att det ofta varit fråga om att låta rifyva densamma; men Viola fann ett så stort behag i den blifvande ruiner, att hon ansåg den som en skatt, hvilken vann i värde med hvarje år, och tegelstenarne voro dess. utom delvis så förvittrade, att de föra kunde begagnas för några rybyggnader. Arslånga läckor på taket, tårögda vitnen om den förra egarens lättsinniga vårdslöshet, bade påskyndat den förr så vackra byggningens undergång. Också skulle det behöfts ansenliga summor, för att läka de gapande såren efter tidens tand, summor, hvilka Viola, äfven om hon egt dem, aldrig skulle an: vändt för så opraktiska ändamll. Tänk, farbror Göran, om medeltidens alla ståtliga riddare och borgfröknar i en hast kunde defilera förbi oss bär på den vackra borggården, tänk, hvad de skulle föraktligt vända oss ryggen, då de fingo veta att gästrumsflygeln, i hvilken de så ofta hvilat ut efter jagtens och nöjenas mödor, helt simpelt blifvit degraderad till en smörfabrik. Det är ju rysligt hvad nutiden är progaisk!a