Aftonbladet – 1 april 1874, sida 3

VINGLAREN.) BERÄTTELSE AF JOHAN JOLIN, Inga läste: Min dyrkade maka, mitt älskade barn! Under blygselrodnad och det djupåste sjelfförakt, under en ånger, som är för sen, tillskrifver jag er dessa olycksdigra rader. O, hvarför följde jag ej dina råd, du milda, kloka, undergifna och dock så stolta ledsagerska, som himlen giivit mig -ovärdige? Hvarför fortgick jag inte på bättringens väg, utan lät fåfängan änyo locka, mig till affall? Förtviflande och på branten at afgrunden, sökte jag rädda mig på en lyckans svallvåg, men den förde mig icke in i hamnen, den drog mig ut i djupet till undergången, Jag har brännmärkt det namn, som jag borde ha hållit fläckfritt, ty det tillhörde också er, mina älskade; jag har förfalskat ett par -vexlar i hopp om att en lycklig affär skulle låta mig ätergälda allt och undandölja spåren af min nesliga gerning. Allt är förloradt! Fängelse, skam, vanära, elände vänta mig. Men du, min älskade hustru, skall inte längre genom äktenskapets boja vara fästad vid en make, som aldrig gjort dig annat än sorger. Alla band äro slitna oss emellan. Du är fri. Jag återsänderi den lilla asken min vigselring, som jag betäckt med tusen kyssar. 4 O, om du kan det, blif lycklig med den ädle man, som tillber dig. Ännu är du ung och skön som förr, ännu kan lifvet bära blommor åt dig, hvilka dölja alla de törnen, jag så frikostiskt strött ut på din sorgestig. ) Se A B nr 25—26. 88. 40—42, 44—48, 50, 52—54, 56—60, 62, 63, 65—067, 69 och 71—74.