Aftonbladet – 1 april 1874, sida 3

Olofs i Bäcken myndiga och berömmande: Regalt med besked, riktigt regalt! aJa, riktigt regalt!Det vill jag lofva! Ta mig kasingeh, jag i all min dar sett ett qvinnfolk förr handtera en lia. Men, mitt illande lif, det finns sEna som gå utanpå oss karlar tre, fyra gånger, så nätta och smärta och fina de än må vara. Nej, se farbror Göran! Tusen gånger välkommen! När kom du hit, du stygge, råfe gubbe?Viola lemnade lian iffån sig och afklädde sig i ett ögonbliek. hela. sin. usurperade manliga värdighet, i det hon med qvinnans hela graee och innerlighet på en gång ni gande helsade och: derefter flög den bepröt: vade gåmle vännen i famn. Jag smög mig på dig, lilla götnos, så der som jag. alltid. brukar, då jag plägar iaspektera ivspektorskan. Dessutom är jag liten : och: tyst som: en skåpråtta, så att aldrig märks det när jag kommer, det vill jar lofva. Ha, ha, hal. Den .bugande, församlingen af skördekarlårne instämde i det hjertliga skrattet, ty gamle: patron . Adlers, muntra lynne var kändt i Hela orten, ock hans bruksegendom Kolhyttan låg dessutom icke mera än tre mil från det gamla Kerresätet Thoreforss. Har farbror. Göran varit framme vid gården redan? sporde Viola. skämtsamt, eller hur kunde lilla skåpråttan annars hitta vägen hit? Jag tog omvägen öfver Gunnersta; och så fick jag kik deruppe i Halsbräckarbacken på skördefolket. Tog så fram min lilla reskikare. här: och såg efter. om inte patronessan sjelf var ute på egorma och piskade upp sitt folk. Mitt illande lif, kände jag inte igen henne på grållen der och på amazonkostymen. Stälde så häst och trilla borta hos skogvaktarns och smög mig bit på apostlakamparne, fastän jag, skam te säjandes, ä närmare åtti än sjutti år och har lite mera än ett. skålpund kött och fläsk att bära på. Ha, haj hal (Forts) orts.)