Aftonbladet – 1 april 1874, sida 3

köpesumma af 110,000 kronor, inventtrier inbetäknade. ; RBIESDAGEN. a Vi fortsätta i dag vår redogörelse för Andra kammarens gårdagssammanträden, under hvilka, utom de af oss redan i går omförmälda, följande ärenden algjördes, För fortnättands är ärbelena ä norra och östra stambanorna anvisade denna kam mare, i likhet med hvad den Första redan gjort och i enlighet med statsutskottets hemställan, att anvisa extra anslag dels för innevarande är 6400,000 kronor utöfver redan beviljade 4600,000 kr., dels ock för är 1875 — 1.500,000 kr. Beslutet fattades efter någon öfverläggning hvarun der hrr J, Rundbäck, Liss Olof Larsson och Nils Pettersson, med framhållande hufvudsakligen af nödvändigheten att vid dessa jernvägsbyggnader fasthålla vid den en gång uppgjorda pianen, yrkade bitall till en af de bäda förstnämnda m. fl. ledamöter atgifven reservation. — Statsrådet Bergström, som framhöll fördelarne af förslagets antagande, visade bland annat, att derigenom skulle norra stambanan till Storvik. blifva föllbordäd redan i Juni månad 1875 och staten för -den återstående delen af nämnda är erhålla af trafiken på denna bana en brutto, inkomst at 500,000 kronor. Vidare beviljades till statsbanan Sköfde— Carlsborg 1,000,000 och till norra stambas nans fortsättning från Btorvik 3,000,000 kronor. Statsutskottets utlåtande i anledning af riksdagens är 1873 församlade revisorers : berättelse, angående granskning af stats verkets samt andra utaf allmänna medel bestäende fonders tillstånd, styrelie och förvaltning under år 1871, blef af Andra kammaren godkändt, med undantag af sjunde momentet rörande förändring af tiden för bokslutet vid Alnarps institut. Utskottet; bade i enlighet med revisorernas hemställan föreslagit, att instilutels räkenskaper skulle ined kalenderår afslutas, men sedan statsrådet Bergström och hr C. F. Lundström yttrat sig mot förändringen, beslöt denna kammare i likhet med hvad den Första redan gjort, att icke görs någön rätbbinkji åei ju existerande förhållandet. Ez a man punkt i nämda utlåtande, hvil ken ock blef föremål för en stunds diskussion, ehuru den efter anställd votering god kändes med 65 röster mot 40, var den rö rande. en. af titskottet föreslägen anbällan hos K. M:t om utfärdandet af föreskrifter hvarigenom de skattdragande inom Stockholms stad berättigas att omedelbart i kronouppbördsverket inbetala sina kronoutskylder, ehvad belopp de utgöra. Samtliga stoekhelmsreprestntantör som yttrade sig: hrr Rubenson, grefve Björnstjerna, Lundström. Nybleus m. fl. — talade för afslag ä utskottets hemställan, hufvudsakligen å de skäl, att olägenheterna för stadens invånare af nuvarande förhållande ej vore synnerligen stora och ej skulla förmittskas af de föreslägaa åtgärderna, hvaremot stadens köstiader då skulle i betydlig grad förhö jas genom nödvändigheten af att tillsätta kontrollanter im. m. samt att i en fråga sådan som denna, vorg det staden sjelf genom sina fullmäktige, som egde att utan andra myndigheters åtgöranden tjeltve bestämma hurt härmed bör ordnas, och att riksdagen derföre ej borde komma och på detta sätt lägga sig mellan barken och trä det, Utskottets förslag understöddes af hrr 0.. Bosson Olsson, C. A. Larsson m. H., hvilka icke ville medgifva att det tilikomme stadsfullmäktige att sjelfve bestämma i denna fråga samt att det vore mindre ömhet för hufvudstadens invånare och de olägenheter de kunna ega af det nuvarande sättet, än så mycket mera oriktigheten af att riksbankens tjenstemän skulle utan er sättning betungas med uppbörden. — Ut skottets hemställan bifölls, såsom redan nämndt är, men som Första kammaren af: slagit densamma kommer revisorernas framställning ej att till någon annan riksda gens åtgärd föranleda. Kammarens första tillfälliga utskotts ut: låtande med anledning af väckta förslag i fråga om bildande af en understödsfond el ler af ön pensionsanstalt för folkskolel RANA ANiDerNrr må mhire mm oc Ur mr ot Fond sh nl DR dr tj ne ft Rh AA OD RR EE R EH SR den arma Viola: att återkalla: hennes mor till sans. Läkaren efterskickadew och kom nästan ögonblickligen. Efter många fåfänga försök lyckades han äterkalla lifvets nästan slocknade gnista. Dock samma afton måste han i samma hus göra samma försök med en annan qvinna, men denna gång fullkomligt förgäfves. Assessorskan Winke hade efter läsningen af sin sons bref fått en afgörande slag attack, och man hade mycken möda att från hennes krampaktigt sammanslutna händer lösgöra en liten ask, i hvilken gömdes so nens tre ordensstjernor. Don sista skrifvelsen från Melcher Winke till hans mor låg ännu hopskrynklad qvar på det dyrbara broderade sidentäcket. Den för sin omättliga fåfänga så grymt bestraf fade modren hade läst följande rader: Älskade moder till en olycklig! Beklagansvärda moder till så många olyckor! Förledd af din aldrig slumrande fåfänga, kar jag, följande dina farliga råd, i blind het jagat efter äran och populariteten, till dess jag icke längre skydde några medel för att nä mitt mål. Jag har nu begått ett svårt förfalskningsbrott för att försöka rädda mig. Men lyckan svek sin otacksamme gunstling, ock jag är nu utan räddding förlorad. Jag anklagar icke dig, som. felat utaf falsk moderskärlek — i fall din fåfänga icke varit ännu större än din kärlek — men jag söker en tillflykt i tanken, att jag icke ensam vållat min. olycka. Mätte den barmhertige Guden dela ansvarbte börda så, att också du, moder, för Känna något at cent nertyngden. , Ditt första straff blir nu att återgå till den anspråkslösa ställning, som åtföljer en fattig pensionär. Du skall åtminstone inte lida lekamlig nöd efter öfver: flödet. Bed Gud för det barr, som du så tidigt förde in på afvägar, och behåll såsom varningstecken det fåfängans glitter, AA LAT TAL Loss Rs st