Aftonbladet – 31 mars 1874, sida 2

VINGLAREN.) BERÄTTELSE AF JOHAN JOLIN. Jag tror hvad jag länge trott, men hvad som varit vin pligt att förtiga. Jag tror att allt är förloradt. Allt, allt, utom hedern... Inte sannt?... Svindel, yrsel, örverspekulation, olyckor, missöden ha vållat min mans ruin, men hans ära står obefläckad. Ack, den vissheten skall fläta rosor kring sjelfva tiggarstäfven! Svara mig, har jag inte rätt? — Dölj ingenting, låt mig veta allt! Ni har inte styrka att få veta allt, fru Winke, stammade kontoristen. Med ett anskri sjönk Inga nedisin mans -skrifstol. Hon hade läst tillräckligt mellan raderna i det undvikande svaret. Dock, i nästa ögonblick reste hon sig åter och framletade sin mans skrifbordsnycklar. Med feberaktig ifver öppnade hon flera lådor. Slutligen fann hon bland några annotationsböcker ett bref adresseradt till Yörste mannen på kontoret. Det var date radt utanpå redan för tre månader tillbaka, Brefvet öppnades. Melcher hade endast skrifvit följande: Om — hvad Gud förbjude — jag någon dag skulle försvinna utan vidare förklaring eller afsked från det kontor, som bevitnat mina framgångar och mina olyckor; så frambär mitt varma tack och min afbön till mina trogna kontorister och bed dem taga en warning af mitt sorgliga föredöme. Fåfänga, rikedomstörst och lystnad efter lifvets njutsvingar ha vållat min ruin. Endast det är; va arbetet, sjolfuppoffringar, förmågan att för, aka och förnöjsamhbeten äro värda sin nr 26—386. 88, 40—42, 8) 5 AB 2. 44—48, 50, ab 4, 56—60, 62, 63, 65—67, 69 och T1—T73,