kund brast hon i en krampaktig gråt och: störtade förbi den välvillige tjenaren in till sin mor. Hon kunde ingenting förklara, hon bara; gömde sitt ansigte i modrens knä och snyttade högljudt. Några minuter senare anmälde portvaken för betjenten att löjtnant Ejnar Blubm i bevekande ordalag hade anhållit att få göra Zzonsulinnan ett besök. Ejnar Bluhm! utropade Viola med fasa, sprang upp från sin knäböjande stöllning, störtade in i sitt lilla rum och regi: .de dörren etter sig. Hennes mor förstod icke hennes fyrsk räckelse, eller, rättare sagdt, hön mssförstod den. Hon steg upp, i trots af Rose Briquets protester, frän soffan, torkade sina ögon, ordnade sin toilett, andr des ut i några djupa tag och bad betjenten föra löjtnant Ejnar upp i konsulns rum, hvilka ät. ärdsidan gi he Oväsendet på kontoret hade upphört, ty den vanliga stängninget) mman var inne, men ute på gatan sorlade ryan ännu och fällde hotfulla uttryck. Ejnar kommer 80 m från himlem, utbrast Ioga. Jag behöf ger ett manligt stöd i dessa fasans stund er, och ehuru han sjelf sannolikt gjort st ora förluster, skall han säkert följa sin äd fe fars fotspår och glömma dem för vår oly cka. Löjtnant Bl ihm fick vänta några minuter medan Inga Aemtade sig något från sin upprörda sinr;esstämning. Han gick af och an i konsuln s rum. Plötsligen stannade han alldeles hänförd framför ett mästerligt porträtt i olja af husets end:s numera Bextonkriga dotter. Ah! det är Viola utbrast Ejnar. O, min Jud! : Hvad hon är strå lande vacker!s Men nu inträdde Viol as olyckliga mor, skön och blek lik en ma: rtyr på väg till bålet. Ejnar störtade fran: till henne, fattade fn händer och öfver höljde dem med sina .YBBAr.