Aftonbladet – 31 mars 1874, sida 2

toristerne; han lutade sig öfver barrid sen och hviskade en fråga i dennes öra. Intet? röt han glötsligt, medan hans ögon blixtrade. O, hvad han är vacker också i sin billiga vrede! tänkte Viola och tork ade sina ögon för att se honr,m tydligare. Intet! röt Ejrar Blubm änv.v. en gång och ännu raera nögljudt.. Är ingenting enligt aftel och hedersord sauv.sradt? Är skulder, tjl min far, ex skuld, som redan för tre raånader sedan skulle enligt telegram tilt halfva beloppet honoreras, är också den indragen i förstörelsen ? Korstoristen bugade stum. Jag har då inte en skilling att få af mina sju tiotusen ? sporde Ejnoar och bet sammm sina tänder. Kontoristen bugade: stum. Förbannelse, förbannelse öfver den skurken! utbrast Ejnar Blahv: med stentorsröst, i det han ursinnigt bröt sin vackra käpp midt ita på kanten at skranket och kastade bitarne mot hörnet af kassaskåpet. Rätt och billigt taladt! ropade en groflemmad arbetare. Det var kantorn, som tog upp rätta psalmen!Jförbannelse, förbannelse öfver den skurker.l ljöd det dof i korus. Viola, hörde ingenting mera. Hon sjönk vanmäktig ned bredvid den lilla glasrutan. XXI. En hatt och en rock. Viola blef funnen på golfvet af den förskräckte betjenten, som af ormtänksamhet ville se efter om dörren fortfarande var oan tastad; men i samma ögonblick han berörde den olyekliga flickan, sprang hon upp, torkade sina ögon och strök sina gyllene 1oekar 8t sidan. Hvad har händt? Hvar är jag! utropade hon med stirrande blickar Är också jag ett litet vanligt fruntimmerssjäp, som inte utan en dändimp kan höra på — höra på j. huru man förbannar min far? fortfor honl! med en ton at bittert hån; men i nästa se