Aftonbladet – 30 mars 1874, sida 3

————— Å A AR blund på natten. Hon hade, betagen af de sorgligaste aningar med anledning af hennes makes omskiftande lynne under de senaste dagarae, velat invänta hans återkomst från festen, men väntat förgäfves, När sä på morgonen de besynnerliga förfrågningarne om hennes eget helsotillstånd under korta mellanrum förnyades, upplystes hennes tankeverid på en gäng likasom af en bländande meteor och hön började fatta hela den förtviflade sitoationen, Men det var icke blott den ofta befarade olyckan af en ruinerad ställning, som löpte till storm mot hennes lugn, det var sorgen öfver hennes makes brist på förtroende för sin närmaste vän, sin hustra. Småningom blefvo hennes dystra aningar visshet, och den arma qvinnan öfverblicka de med ens hela djupet af den afgrund, vid hvars bredd hon stod med sina kära. Tankarne på hennes barn och på hennes mor, dessa båda älsklingar, hvilkas intressen hon under sitt blinda förtroende försummat att öfvervaka, reste sig som hemska spöken i hennes själ, och hon ansåg sig nästan som. sip makes medbrottsling. Ötverväldigad af nattvakandet och siunesrörelaen, öfverfölls den annars så själsstarka gvinnan af en feberrysning och en känsla af vanmakt, som förskräckte hennes omgifning. Familjens läkare efterskicy sades, men det onda kunde ntaf inga läkemedel förjagas; allt hvad doktorn Ordiserada var endast palliativer, Vid Lontoristens förfrågan, sprang Inga hartigt upp från soffan, som om hon vaknat ur en dvala, Hon strök de mörka Joekarne från sina tinnisgar; hon trodde kanske att de skymde hennes tankars ljus, Plötsligen tyckte hon sig.vara liksom styrmannen på ett fartyg bland bränningar, då stormvågen ryckte kaptenen med sig i djupet. Hon fattade den unga redbara köps mannens. båda händer i sina, såg. honom djupt in i de ärliga ögonen och uppmanade honom att oförblommeradt säga sina tankar,