Aftonbladet – 30 mars 1874, sida 3

döma af hatten och rocken, Finaste folket inte alltid det lyckligaste. XX VILL Vinglarens skördar, Tidigt följande morgon stodo der och hvar samtalande små grupper i närheten af kon. sul-Winkes-hus. De flesta personerna vorc vaktmästare eller betjenter, som med förvå sing på sisa förfrågningar fått till svar att fru konsulinnan inte varit det ringaste sjuk, atan att allt måste vara ett misstag, ett falskt allarm, Småningom anlände köpmän och andra bättre klädda personer, hvilka med ytterlig oro kommunicerade sig med vaktmästarne. De frägande voro till stor del gäster från gärdagens fest, hvilken afslutats sent på vatten, allt under afvaktan på värdens återkomst. Slutligen hade man skickat ett bud till staden med förfrågan om fra Winkes helsotillstånd; men budet hade måst väcka portvakten, som vid dåligt humör förklarat att han visste ingenting. Man lät det bero vid det otillfredsställande svaret och tröstade sig med hoppet att få bättre besked på morgonqvisten. Men snart kunde portvakten längre fram på dagen upplysa att konsulinnan verkligen sysB blifvit sjuk af förskräckelse öfver sin mans uteblifvande och de täta förfrågninzarne om hennes slagattack den föreglende qvällen. Doktorn hade nyss varit der och vetänkligt skakat på hufvnodet, Ändtligen slog den ödesdigra timmen, då kontorslokalep skulle öppnas. Förstugan vn öfverfull at ordligt bidande. Förste mannen på kontoret sk för att erhålla några nn piyänngn a änlog fru om bYLa som borde göras, då prinOP on försvunnit, utan att ge minsta för klaring eller befallning. Inga hvilade på en soffa blekare än van. ligt, blek som: döden, och Viola, badande i tårar — såsom det bombastiskt, men också ganska betecknande heter — låg på knä vid hennes fotter. Modren hade icke sofvit en