Aftonbladet – 30 mars 1874, sida 2

jan bemyndigades skattkammarsekreteraren att utom de för skatternas indrifvande re: dan af staten anställde tjenstemännen ytter ligare tillförordna personer attindrifva obs talta skatter. M d dessa ingick vu Richardson ett kontrakt, enligt hvilket de hvardera skulle ha hälften af hvad de lyckades indrifva. På grundvalen af detta kontrakt och försedda med vederbörliga fullmakter genomströfvade general Sanborn — som stod i spetsen för landet och gaf sitt namn åt kontraktet samt hans medhjelpare hela unionen, och då alla uppbördstjenstemän genom ett af skattkawmarsekreteraren utfärdadt cirkulär uppmanades att på hvarje möjligt sätt understödja Sanborn, men sjelf icke bekymra sig om skatternas indrifvande,; så funno han och hans medbjelpare ett vidsträckt fält för sin verksamhet. De genomgingo uppbördstjenstemännens räken skaper, och om man upptäckte någon. som uraktlåtit att betala skatt, så läto de ge nom domstolarne tvinga honom till betalning och stoppade hälften i sin egen ficka. Af de upplysningar, som Richardson fram lagt för kongressen, framgär, ctt 175 handelshus på de senare två åren måst betala resterande skatter till ett belopp af 427,000 dollars; men dessa upplysnisgar äro ofuilständiga, och i verkligheten har inkommit en viaa större summa. Då de emellertid ofta gingo för långt och till och med indrefvo skatterestantier, som de falskeligen pådik tat folk, blef en af dem häktad för bedräg ligt förfarande, och på detta sätt kommo kontrakten i dagen. Allmänheten frågar naturligtvis nu, hvad dessa speciela skatte: upptagare skola tjena till. Kan icke regeringen indrifva skatterna genom sina tjenstemän, så är den icke sin uppgift vuxen; kan den deremot göra det med de embets män, den har, och dock använder sådana personer som general Sanborn och hans medhjelpare, tyckes detta vara ett bevis på att skattkammarembetet fallit i händerna på en ny Tammany Ring, som plundrar och bestjäl staten till fördel för sig sjelf.