Aftonbladet – 30 mars 1874, sida 2

alSOCHUC pu BUISKL IMyYynL, GiiOIra alllllaleten derom, att, till följd af den mellan Sverige och Danmark sluiade konventio ren, det danska krone-myntet gär och gäller . värt land fullkomligt lika med det svenska. I franska nationalförsamlingen företogs, såsom vi i lördags omnämnde, örliden måndag till behandling frågan om örlängandet af de nuvarande municipalådens myndighet till slutet af 1874. Orsaken till detta regeringens förslag ha vi örut omtalat och lemna i dag en redogöelse för den derom uppkoma debatten. Deputeraden Anisson-Duperon, konservativ ;ch tillhörande minoriteten i den komi:, som behandlat regeringens förslag och förcastat detsamma, uppträdde först i tribuven. Uti ett längre tal tillvitade han venstern, att med ens ha blifvit gripen af den häftigaste smak för laglighet och försvarade regeringens förslag, som han å egna och sina vänners vägnar ville framställa som amendement till komitens förslag. Efter Duperon uppträdde Pressens i tribunen. Han förklarade sig icke veta hvad det var för en municipal karneval, åt hvilken man tänkte hängifva sig, och påstod att sedan regeringen kallat till lif en social fara, hölle hon nu på att skapa en kommunal sådan. Han vore en afsvuren fiende till alla dessa teorier om den allmänna säkerheten, från hvilken sida de än komme, emedan de vore otgärgspunkten för allt slags despotism. (Bifallsrop) Han framstälde komitgas för slag som en nödvändighet och tillvitade regeringen, att hon vore rädd för den allmänna meningen, i sammanhang hvarmed han påstod, att på detta sätt uppkomme ett lagligt land, som icke stode i harmoni med det verkliga landet, Ena vida noblare politik omfattade Gladstone, denne frejdade minister, som vore större efter sitt fall, än dä han befann sig vid makten. Han hade en majoritet af 60 röster, men dä han under fsrierna säg, att valmännnen vore emo: honom, beslöt han att rådfråga landet, och föredrog att falla i stället för att regera i strid med folkviljan. (En röst från högern: Han hade icke en republik att handskas med.) Talaren fortsatte: Laudet är trött till döden öfver det tvetydiga system, vid hvilket det är bundet. Det ligger ingen tröst uti att se, att vi lefvat midt ibland tvetydigheter under flere år, som motsvara den tid, som Preussen sä väl användt för att höja sig. (Ea röst från högern: Preus sarne störtade icke sin regerivg, under det landet befann sig i krig.) Pressenså sade slutligen, att det döende landet, likasom Göthe, ropade på: Ljus, mer ljus!s Tala ren lemnade derpå tribunen, hvilken förblef om. Iagen af regeringens medlemmar ansäg sig böra uppträda, och den allmänna debatten förklarades afslutad. Bonapartisten Ganivet uppträdde för ett amendement, hvilket duck förkastades af hela för samlingen med undantag af 20 till 25 röster. Deputeraden Ernest Duvergier de Hauranne, sonen af en man, hvilken en gång erkändes som chefen för det orleanistiska partiet, och hvilken tillhör venstern, uppträdde derefier i tribunen. Haus blotta uppträdande framkallade en storm inom högern, och heriigen af Broglie lemnade salen. Li kasom Pressens6 tillvitade talaren regerin gen att omfatta en politik, hvarigenom hon befunne sig skild frän landet. Han pästod, att regeringen ville försätta Frankrike i orörlighet och stagnation, och han förutsade, att den tid skulle komma, dä de kouservativa förtviflade skulle kasta sig i vensterns armar för att der söka skydd mot det onda, som de framkallat. Hanrannes föredrag varade en timme, under våldsamma afbrott från högern och bifall från ven stern. Derefter uppträdde sigillbevararen Depeyre. Han förklarade, att regeringen nu trädde emellan endast för att icke för läoga diskussionen. Depeyre sökte rättfärdiga regeringens förslag genom att hänvisa till de lagar, som förut blifvit voterade. Han förebrådde venstern att ha framstält en maskerad interpellation, en sak, hvartill oppositionen dagligen gjorde sig skyldig Efter avt ha hänvisat till några, enligt talarens äsigt, godtyckliga handlingar af re geringen af den 4 Sept., sade han att landet dock hade lydt dem. Landet hade öfverlemnat sig åt Septemberregeringen och hvad blef dess svar? Jo, att på en timme. med ett enda penndrag upplösa samtliga mwunicipalråden. Utgången af voteringarna, som åter beredde regeringen en seger, är redan känd. Venstra centern röstade mot förslaget. 40 medlemmar hade undertecknat en anhällan, att hemiig omröstning om lagen skulle verk. ställas, hvilket dock afslogs. . Venstern athöll sig sedan från att votera, hvilket i starka ordalag ogillades af Dahirel, just på grund derat att venstern begärt hemlig omröstning. Deputeraden Pelletan har i nationalför. samlingen anmält en interpellation om hvilka ätgärder regeringen ämnar vidtaga med af seende på ordnandet af civilbegrafnin. gar, Det tyckes vara på sin plats, ati denna sak kommer under diskussion, enär civilbegrafningar bli mer och mer allmänna i Frankrike, och regeringen har också läti! anställa en undersökning härom. Det lä; vara tillämnadt att utfärda en förordning om, att liken af dem, som dö i hospitalerne. blott skola utlemnas till slägtingar, vänner eller sjukföreningar på det vilkor, att dessa förpligta sig att bära alla omkostnaderna vid begrafningen. Vidare skall i hospita len föras ett protokoll, i hvilket de sjuka vid sitt mottafande äro skyldiga att till kännagifva, om de i händelse af sin död vilja begrafvas med eller utan kyrkans bi ständ. Det är utan tvifvel för att få be stämda upplysningar om dessa och andra punk, som Pelletan vill framställa sin interpellation, söm dock först efter ferierna skall företagas. DVivilbegrafningarna hafva ofta gifvit anledring till obehagliga strider mellan den afiidaes slägtingar, i synnerhe: mellan man och husträ, och det har iske