Aftonbladet – 30 mars 1874, sida 2

(2480) JA STOCKHOLM den 30 Mars. Såväl inom som utom repregentationen har det väckt en ej obetydlig uppmärksambet, att statsutskottet vid innevarande riksdag äfven inom Andra kammaren haft en rätt stor otur med sina betänkanden, eller åtminstone ej, såsom vid föregående tillfällen varit vanligt, kunnat för dem påräkna en bestämd majoritet, hvilka välgrundade skäl som hälst än mot desamma anfördes. I år har understundom ett alldeles motsatt förhållande visat sig, i det utskottets auktoritet ofta fått vika för ganska lätta angrepp deremot; och icke nog dermed, utan utskottets egna ledamöter hafva, längt ifrän att hålla ständ mot dessa angrepp, ej nöjt sig med att göra en någorlunda hederlig reträtt, utan till och med gått öfver till fienden. Ett sådant beteende kan icke vara egnadt att stärka aktningen för utskottet och förtroendet till de utlätanden, som derifrån utgå. Ty ksigter, som gifva med sig för förgta vindpust från annat båll, kunna ej antagas hafva varit särdeles djupt rotade, på samma gång dessa så i en hast tillskapade nya åsigter ej heller kunna hafva nägot anspråk på att vara synnerligen bättre grundade. De bäda nyaste fakta, som gifvit anledning till dessa betraktelser, äro Andra kammarens i tordags och i lördags i ett par frägor fattade beslut i rak motsats mot de af statsutskottet föreslagna, mot hvilka i ena fallet blott en, i det andra ingen reservant antecknat afvikande åsigter. Det första angick en nedsättning i anslaget till banvakter och stationsbetjente från 1,130,000 till 50.000 kronor, hvilken utan votering beslöts på yrkande af hr Key, hvilken såsom grund derför föreslog införandet af deti Tyskland och andra länder brukliga sigpalsystemet medelst klockor. Inom utskottet hade hr Key stått ensam om sin mening, men inom kammaren lyckades han på sin sida viana hr Ola Bosson Olsson, hvilken erkände sig hafva lutat till densamma, då den framstäldes inom utskottet, men sedan generaldirektören för trafikstyrelsen der infunnit sig och gendrifvit den, blifvit öfvertygad af dennes motskäl. Hade nu hr Troilius haft plats i denna kammare, låter det således tänka sig, att hr O B. Olsson för tredje gången kunde hafva ombytt åsigter i denna fråga. Den andra frågan angick nedsättningen af ett begärdt anslag å tullverkets stat från 511,000 till 281 000 kronor, hvilken med 92 röster mot 40 beslöts på grund af ett af hr Hedin gjordt yrkande. Mot detta utskottets förslag hade dock ingen af utskottets ledamöter reserverat sig. men de flesta af dem an sågo sig det oaktadt oförbindrade att i kammaren uppträda deremot, ehuru ingen af dem, mer än hr Key, kunde gitva någon förkla ring öfver uteblifvandet af en reservation. Denna gång uppträdde dock åtminstone en utskottsledamot, hr P. Olsson, till försvar för utskottets framställning. Hvad beträffar sjelfva de slutsatser, till hvilka kammaren i de ofvannämnda frågorna kommit, vilja vi lika litet klandra, som obetingadt gilla dem. Stora besparingar hafva ovedergägligt med dem åsytftats, och kunna sådana vinnas, utan att andra högre intres. sen derigenom sättas på spel, är detta na turligtvis en god sak. Men den formella behandlingen af frågan synes oss deremot omöjlig att gilla. Vi hafva visserligen, på statsytskottets medlemmar lika litet som på andra menniskor, något anspråk på ofelbar. het, men till det anspråk på dem, att de väl öfverväga de förslag, som de för riksdager , framlägga, bör man väl vara berättigad Det är väl tänkbart, att i någon fråga nys upplysningar kunna inhemtats, som förän dra dess ställning — såsom fallet var t. ex rörande frågan om Sveriges deltagande i utställningen i Filadelfia — då naturliger ett lojalt erkännande daraf bör föredragas framför ett envist fasthållande af mindre vä grundade meningar. Men iallmänhet te sig väl vid frågornas behandling inom kammaren linga andra omständigheter, än sådana som äro kända för utskottet, hvilket dessutom na turligen bör hafva mer tid och förmåga at! bedöma dem; och de slnt, till hvilka detsam ma kommit, böra derför i reglen vara så väl grundade, att dess medlemmar, sbsom män höfves, kunna stå för dem, Och skulle not dem särdeles goda skäl anföras. äfven --apn om den fulla befogen borde väl omsora.. och aktninger heten af kammarens besruv ob för de förtroendemän, som fått plats ? af riksdagens vigtigaste utskott, kräfva en förnyad behandling af frågan, vunnen ge nom återremiss, i stället för att ett beslu: fattas, så att säga, på stående fot och på temligen rörliga grunder. Allra minst borde väl utskottsledamöterne sjelfva vara färdig: att. undergräfva förtroendet för deras ege på frågan nedlagda arbete. T Posttidningen för i lördags lästes et