Aftonbladet – 28 mars 1874, sida 3

de ju under min häpnad att förbjuda henne inträda. Jag nödgades föregifva något om en at lägsen slägting, suckade Inga. Ack, at man en enda gång skall behöfva ljuga inför sitt barn! Också hon, den dygdiga. den ädla, den rena! tänkte Melcher. Ar den ena nöd lögnen väl sera berättigad än den andra? tillade hans tarkar, lullande hans samvete till sömns i sofismernas vagga. Teet ärse rveradt, älskvärda mor och far! förkunnade Viola, i det hon gjorde en djur nigning sedan hon som vanligt yr och lät lik en fjäril kommit indansande i kabinettet Har pappa inviterat sin slägting, den my. stiska svarta damen, att stanna qvar till qvällen ? sporde hon skalkaktigt, utan att ana haru skämtet marterade föräldrarne Hur är det nu, lillaste, sötaste pappa: Jag är sh rysligt nyfiken. Vacker är hor verkligen, men stygg ändå i ögonen. Jag såg henne så väl i dörrspringan, och hor liknar mycket sitt porträtt. det någon liten roman? Kanske är pappa hennes för myndare, fast pappa inte vill erkänna det: Svara nu vackert inför Pontius Pilatus. Om jag också kundo och finge säga nå gonting om henne, genmälde fadern, i det ban beherrskade rig för att anslåsin favo: rits skämtande ton, så vore du den sista. som finge veta nigot. Så bestraffar man en ang flickas svaghetssynd — nyfikenheten. Hon ska få den äran att vara för mig fullkomligt likgiltig, den der stygga svarta damen, replikerade Viola med en stolt knyck på sin vackra nacke, under det bon med armen kring modrens lif promenerade ut till tebordet. Och dermed slot på det kapitlet. XXVIL En festmiddag på Blå porten. Vaktmästarne sprungo af oeh an, musi kanterpa stämde sina instrumenter, glas och tallrikar slamrade, kökspigor och uppasser skor gåfyo hvarandra omilda:;repliker, vag var rullade, högtidsklädda herrar hoppade