Aftonbladet – 28 mars 1874, sida 3

gens stund mellan makarne. Men nu kastade siz allt det förflatna som ett hemskt spöke öfver hennes själ; hon kunde icke längre bekämpa sina känslor, Ja, jag känner ännu huru brottets förbannelse hvilar tung öfver mig. Jag bar fått för litet straff, för att kupna tänka på förlåtelse och föreoning, suckade Melcher. i det han drog sin upprörda maka närmare sitt bröst, De suto tysta en stund, hvar och en lyssnande till det talande minnet. Hvad vill du då att jag ska göra med den här fördömda ringen? sporde Melcher plötsligt. Sälj bort den och låt oss med summan gemensamt lyckliggöra någon utfattig familj;, hviskade Ivga smekande. Men djupt i den rike och ansedde konsulvs bröst hviskade en stämma: Kanske står jag sjelf en dag såsom hustfader för en utfattig familj. Ja, ja, min hjertevän! ditt råd är godt som alltid, svarade Melcher, i det han tog sig med handen öfver den molnhöljda pannan. O, om det hjelpte, att såsom i fordna tider vandra barfotad till den heliga graf ven och lifnära sig på vägen med betlande, för att en gång vinna nåd för sina synde !s suekade han derefter djupt förkrossad. Också hade molnen börjat hotande skocka sig kring den rike köpmanners nyss så sol klara horisont, och de femtiotusen, med hvilka ban nyss friköpt sig frän ett bekymmer, afslöjade för honom den långa ra den af andar, bidaode sin tur att uppträda som plågoandar., Maskorna i hans fina affärsbroderi hade börjat trassla sig och det beundransvärda spetsarbetet syntes honom stundom endast likt en oredig trasa. Ioga sade honom några ömma, hugsvalande ord och sökte på bästa sätt ingifva honom mod och förtröstar. Men huru afledde du Violas lifliga nyfi kenhet nyss?. frågade Melcher. Jag fruktade hvartenda ögonblick att hon skulle komma inhoppaunde som vanligt; ty jag glöms