Aftonbladet – 28 mars 1874, sida 3

ledning. Hur går det med de många fabri kerna, med jernverken och skogarne? Hum: bog, min herrar, humbug! Och så hans enskilda bankrörelse sedan? Humbug, hum. bug! Men det firns folk, som äro roade a! att bygga och bo på vulkaner. Du har alltid varit pessimist, min bror, invände n:r 1, och dömer alla företag efter din skuggrädsla. Han har ju pengar i öf. verflöd. En liten tillfällig stagnation i en och annan fabriksaffär bevisar väl inte att företaget är ett nonsens. För öfrigt är här ett gladt lag och blir en glad dag; de, som försmäda värden och vilja göra lifvet surt för hans gäster, gjorde klokast i att spisa portionsvis i källarlokalen. Instämmer, bekräftade n:r 2. Nummerotre, en lång, blek och mager herre, med en glasbit till lorgnetti ena ögonvrån, såg generad ut och uppsökte en annan grupp, för att urladda sin galla, men på vägen or han af den allestädes närvarande Melcher, hvilken fattade sin hemliga beJackare om lifvet, svängde honom rundt och derefter slog honom bjertligen i handen. sDet var då riktigt snällt och hyggligt, att du kom på min lilla bjudning. Jag vet att du ser lifvet i svart och går inte gerna bort på kalaser. Men i dag ska du bara skåda min fröjd och lycka och Angra dig att du så hastigt drog dina pengar ur min rörelse. Vill du se sista telegrammet från Newyork om bomullsskörden? Hvad behagas? Du ska få se det på eftermiddagen, sedan du hemtat styrka nog vid bordet och öfverräknar min vinst och dina förluster. Melcher skyndade till en af sina kraschanerade gäster, medan mannen med glasbiten i ögat förvånad ut och mumlade något om väplycka ech om humbugstelegrammer. Musiken spelade upp en marsch. Värden bjöd armen åt kraschanen, com skulle framföda nordstjernan, och under lifliga samtal satte sig proceesionen i gång till den festligt dekorerade matealen.