Aftonbladet – 27 mars 1874, sida 3

MUSIK. Harmoniska sällskapet har ånyo heårat sig sjelf och värt muaikaliska samhälle genox en i tisdags uti Stora börssalen gifven koa sert, hvilken i värde så väl som framgång fallit motsvarade sällskapets föreghende upp trädanden. Anföraren för dessa soir6sr är ea bland de få artister, hos hvilka kärleken till tonkonsten blir alltmer ovgdomligt varm ju mer år och erfarenhet förläna honom mä sterskap i hennes värf, och de musikaliska företag, i hvilka, under hans ledning, konst närer samverka med amatörer, bära all jemt den distinguerande prägeln at falläg dad disciplin i förening med frisk hänfö relse. Konserten innehöll en hymn af Mendels sohn, affattad i den ädla stil och afslutad i den veka stämning, som karakterisera den ne mästares musikaliska omklädnad at Da vids psalmer, bvartill denna komposition, till text som ekaplynne, nära ansluter sig den sköna B-durtrion ur Mozarts Titus ett Ständehen, hvari Fratz Schubert med underbart skär romantik adlat temligen pro saieka ord af Grillparzer; en talangfuilt skizzerad fruntimmerskör, Die Libellen. af Bargiel; andra bäftet af Björnsons Digte og Sange, satta i musik af Aug. Söder: man, samt, såsom slutafdelning, Rossinis snillrika Missa sollennis, hvaraf förträff ligt valda och ordnade nummer nu erhöllc en mera värdig tolkning än som blifvit dem beskärd under föregående uppföranden här städes af åetta verk. I ätergifvandet af det vackra programmet utmärkte sig Harmoniska sällskapets kör nu såsom alltid genom en fulländad sam sång, styrka, säkerhet och särdeles den fina ste nyansering, vare sig det gälde att pia nissimo beledzsga soloatämman eller brista ut med fullaste kraft i den pompösa fagan, skänka elegans och gratie åt den med lät: hard utarbetade skizzen eller bestå så avås prof, zom t. ex. Christe eleison och det utan ackompanjemang sjungna Hosanna i messan. Bland solisterna nämna vi i första rommet fröken Olena Falkman och fröker Olnfine Mog, hvilka begge skördade lysande och rättmätiga triumfer. Fröken Falkman gaf i Stänåchen af Schubert ännu ett prof på den feu sacr, den ädla och sanna pa tbog, hvarmed bennes föredrag ek väl förstår att tränga till hjertan, och af Rossinis herrliga Agnus dei har man svårt att tänka sig en värdigare tolkning än den. com nu skänktes af hennes sköna stämma och själfnlia sång. Fröken Moe hade öf vertagit den tacksamma uppgiften att återgifva Södermans romanser och lögte den, särdeles i de företrädesvis spirituela och ljust färglagda numren, med verkligt mä sterskap. Sålunda var i Dane! och Den hvide, röde Rose hennes musikaliska deklamationu så förträfflig, som det sant humoristiska ämnet bar rätt att fordra. Men äfven de mera djupt romantiska tondikter na, Prinsessen och den till sin siämning oändligt innerliga och skära Ingrid Sletten, förmådde den begåfvade sångerskan fullt motsvara och dertill mä hon varmt lyckönskas, Solot i Mendelssohns bymn gafs med mycken omvårdnad och gedigen förtjenst af fröken Söhrling. Ackompaniemanrget till de flesta numren sköttes af fröken E. Clzesson med en finexs. som alltigenom, och en kraft, som särskilt i messan, förtjenade beundrau. Konungen och kronprinsen samt enke drottningen och enkehertiginnan af Dalarne hedrade med sin närvaro konserter, som gafs för alldeles fullzatt salong och lifligt intresserada auditoriet.