Aftonbladet – 27 mars 1874, sida 3

Tullbetjeningens lönevilkor. Bland underordnade tjenstemän, som ha mycket att göra och äro ytterst klent aflönade torde de vid tullbevakningen i bufvudstaden anetälde uppsyningsmän och vaktmästare höra till dem, hvilkas ställning är mest behjertansvärd. Vi anse oss böra bringa till vederbörandes kännedom följande redan i Sevtember månad förlidet år till generåltullstyrelsen iagifna framställning: Till kongl. generaltullstyrelsen. Dertill manade af omständigheternas kraf, våga undertecknade vaktmästare vid bärvarande tullbevakning, falla Kongl. styrelsen besvärlig med en ödmjak supplik i fråga om vår ekonomiska ställning. med hänsyn till vår aflöning i förhållande till nuvarande lefnadskostnader. På samma gång vi nu hembära vårt ödmjuka erkännande af kongl. generaltullstyrelsens vid flere tillfällen visade beredvillighet att söka utverka dess underlydande nödiga förbättringar i lönevilkoren våga vi derjemte uttala den förhoppning, det kongl. styrelsen icke måtte antaga, att dess beredvillighet och omtanka alstrat hos oss benägenhet för att både i tid och otid framkomma med önskningar om förbättrade vilkor. Endast det af alla kända förhållandet att hushyror och lenadskostnader i öfrigt under senaste två å tre åren stigit på ett oerhördt sätt, och ännu fortfara att stiga, har förmått oss att. efter mycken tveksamhet, ånyo framlägga vår ekonomiska ställning till kongl. styrelsens och statsmakternas behjertande. Vi anse oss härvid böra utgå från en synpunkt, som förut är känd och erkänd och således icke förutsätter något behof af bevisving, nemligen: att tullvaktmästarens tjenstebefattning häri hufvudstaden är af beskaffenhet att icke tillåta någon syssla derjemte eller att lemna rum för någon biförtjenst. Tjenstgöringen under sommaren uppgår till miust fjorton timmar per dag, från kl. 6 på morgonen till 8 på qvällen, och stundom två å tre timmar derutöfver; hvartill komma nattvakter hvar tredje och fjerde, stundom hvarannan natt, och äfven. fastän ej så ofta, under den tid af året då seglationen är afbruten. Den middagsrast. som förut var medgifven, har blifvit indramn genom 1860 års tullstadga. hvilken omstänighet icke allenast ökar arbetstiden utan jemväl ökar lefnadskostnaden; emedan man måste taga sin förtäring på närmaste näringsställe, oaktadt de fleste sf oss hafva husbåll, Det gafs dock äfven efter denna 1860 års förändring stundom någon möjlighet att bereda sig en kortare middagsrast så länge kongl. tullverkets expeditioner voro stängda mellan kl. 2 och 4 på eftermiddagen; men nu har äfven denna möjlighet försvunnit, sedan expeditionen inom tullverket oafbrutet fortgår till kl. 5 eftermiddagen. Med här omförmälda utgångspunkt för bedömandet af våra lönevilkor. kan svaret skäligen och rimligtvis icke blifva något annat, än att staten bör för vårt arbete lemna oss en inkomst tillräcklig för en tarflig bergning med familj. En sammanställning mellan våra inkomster och utgifterna för våra nödvändigaste lefnadsbehof skall likväl uppenbarligen visa att ett stort missförstånd nu eger rum. Vaktmästare, som icke åtnjuter ålderstillägg har blott en inkomst af 900 rår för år; men hushyran stiger redan till tredjedelen af detta belopp. och beräknar man vidare 100 rdr såsom det minsta möjliga tör bränsle och ljus samt dertill en ganska dyr uniform och skodon till 125 rdr, äfvensom kontribution 56 rdr jemte afdrag tiil enkeoch pupilkassan 30 rdr, så återstår för bestridande af alla andra egna och familjens lef nadsbehof 289 rdr, eller föga mer än 79 öre pr dag. Äfven för dem som hafva andra ålderstillägget. 1100 rdrs inkomst, måste således en betydlig brist uppstå. Men för sakens fullständiga belysande kunna och böra äfven ett par andra jemförelser uppställas, nemligen: 1:0 att grannländernas Norge och Danmarks tullbetjening, i samma klass som härvarande tullvaktmästare, hafva nära nog dubbelt så stor aflöning. ehuru deras dagtjenstgöring är kortare än vår samt de äro befriade från nattvakter öfver gods vid hamnen samt utposter å fartyg. emedan sådan vakt bestrides af roddbetjeningen Det torde i Sr genhang härmed förtjena uppmärksammas. att dessa våra grannpländers sam manlagda befolkning är mindre än Sveriges samt att det oaktadt lönen för en toldassistent är 1800 å 2000 rdr, fastän lefnadskostnaderna i Kjöbenhavn icke äro högre än i Stockholm och husby rorna samt klädespersedlarna för närvarande äro minst 25 procent billigare på förstnämnda ort. 2:0o att alla arbetslöner nu stigit i en sådan proportion att de äro 100 procent högre än för 10 år tillbaka. N En tredje jemförelse torde ännu mera afgjordt utfalla till vår fördel. nemligen: att ehuru vår lön på stat för femton å tjugo år sedan var betydligt mindre än nu, så var likväl vår inkomst i sin helhet då föga mindre ännu. ianseende till de beslagsandelar och öfriga sportler. hvilka voro att pårökna; och likväl äro lefnadskostnaderna sedan den tiden stegrade till mer än dubbla beloppet. Häraf måste klart följa, att våra lönevilkor icke stigit i någon rimlig proportion till de biinkomster vi förlorat och högre utgifter vi nu måste vidkännas. Detta oaktadt är tjenst göringen mera ansträngauvde nu än fordom. i följd af den alltmer växande sjöfarten och trafien. En tullvaktmästare kunde fordom hafva en betryggad existens samt till och med afsätta något för ålderdomen, nu måste han deremot för sina lefnadsbehof skuldsätta sig. Utan att drista oss föreslå något visst belopp för den löneförhöjning, hvaraf vi så väl äro i bebof. anse vi oss likväl, i enlighet med sanna förhållandet, böra uttala den på en bekymmersam erfarenhet grundade åsigten, att man nu mera med familj — äfven om denna blott utgöres af hustru och två barn — icke kan reda sig med mindre än våra vederlikar i Kjöbenhavn bekomma, så framt man — hvad meningen naturligtvis torde vara — skall undgå nöd och för helsan menliga försakelser i afseende å föda och bostad. Jemte det vi nu afsluta denna del af vår framställning med uttryckande af vissheten om att kongl. styrelsen nu, liksom hittills, icke underlåter att bebjerta dess underlydandes ställning, hvilken klass de än må tillhöra, våga vi äfven uttala den ödmjuka anbållan och förhoppning, att kongl. styrelsen täcktes utverka att en möjligen blifvande förhöjning måtte komma oss till godo jemväl för nu innevarande år. Ehuru mycket fruktande att öfver måttan uppebålla kongl. styrelsen med våra besvär, nödgas vi likväl, i sammanhang med förestående fråga, orda något om det sätt, hvarpå oss förut tillerkända ålderstilläggen utgå nemligen derutinnan, att desamma efter 1871 års ingång utgå såsom tjenstgöringspenningar i stället för att, såsom förut, ingå i lönen på stat. — Vid de tvenne senaste vaktwästarnes afskedstagande hafva vi vunnit den sorgliga bekräftel sen, att pensionen blifvit beräknad i förhållande till nuvarande lönen på statutan ålderstillägget, då detta deremot före 1871 jemväl ansågs såsom lön på stat. ; Visserligen heter det att man bör spara något för framtida behof och äldre dagar; men det kan lätteligen inses att sådant icke låter sig göra på hekostnad af det nödvändigaste för dagen. och