Aftonbladet – 26 mars 1874, sida 2

under loppet af många år visat mycken arbetsförmäga, duglighet och nit, egenskaper, som ock förskaffade honom Helsingborgs rätt goda postkontor, var i många år en af stadens mest ansedde förtrosndemän, i egenskap af kyrkorådsmedlem, stadsfullmägtig, sparbanksdirektör o. s, v., samt en af de högste och ifrigaste frimurare som Helsingborg haft att bjuda på; han är till och med riddare af Dannebrogsoch Wasaordnarne ; men detta allt och en betydande enskild ärfd förmögenhet kunde ej skydda hr v. B. för en ond ande, som, vär den rätt får makt med menniskan, sällan låter sig besegra. Denne onde ande, hvilken förut och ännu här, som på andra ställen, grasserar och söker sina hemska offer, blef äfven v. B:s herre och mästare, som uppslukade allt hvad som kunde öftverkommas hos denne, tills den slutligen såg sitt offer falla för lagens straffande hand. Denne onde ande är spelsjukan. Hvilka lärdomar och hvilken varning borde ej en sädan lefnadsbana gifva! Kamraterna, hedersmännen, som roffat hvad den olycklige egt, sitta kanske nu och njuta af hans egodelar, medan han inom fängelsets murar endast har den bittra ångern till kost. Naturligtvis är han allena den juridiskt brottelige; men en högre lag än den skrifna fäller sin obevekliga dom äfven öfver dem, som utvecklat den onda böjelsen hos den olycklige och af lättsinne eller egennytta plundrat honom och derigenom slutligen bragt honom till fall och fängelse.