Aftonbladet – 24 mars 1874, sida 2

dock ännu värre plågade den store affärsmannen — stor, om dimensionerna af hans affärer togos som måttstock — var fruktan för en skandalhistora, som kunde utsläcka den gloria, hvilken redan börjat stråla kring patriotens och menniskovännens hjessa. Han var dessutom på god väg att, på grund af sin popularitet, bli disponent i ett splitternytt storartadt företag, och hvilken befattning skulle inbringa honom åtskilliga tusental riksdaler krligen. Inga, som längtade nästan med den biltoges hemsjuka till ett lugnare och anspråkslösare lif, hade längesedan af Melcher fått löftet, att han, så snart hans skulder till Arthur Blubm voro infriade, skulle småningom draga sig ur affärshvirfveln och bosätta sig på någon inköpt landtegendom, på hvilken de med fridfullt leende skulle åskåda Violas originella expe: rimenter såsom landbrukerska — för hvilket yrke hon ännu bibehöll sin barnsliga förkärlek. Det vore väl nog, om jag inte skulle kunnas sköta ett stycke jord lika bra som ett stycke häst, utan att derför ha mannens fysiska styrka, förklarade Viola, i det hon energiskt kastade sina rika lockar Åt sidan öfver skuldran. Pappa har ju sjelf komplimenterat mig för min raska ridt och för min förmåga att göra Pollux tam och lydig som ett lam. Nå, inte rår jag derför på hästar. .Ska jag då nödvänligt hålla i spaden sjelf och köra plogen sjelf, för att bedöma hur det skall göras? NB, då får jag väl lära mig det med, och hålla på en liten stund isender förstås. Men att läsa och begripa landtbruksskrifter, att särskilja godt eller dåligt utsäde, att keniskt undersöka jordmånen, att afväga, yrunddika, flåhacka, med mera, med mera, let vore väl inte så himmelsskriande vårt, då man brukar sitt eget förstånd och egagnar andras armar. Ja, pappa ska få e en vacker dag hur jag ska förverkliga lla mina så kallade tokiga fantasier. (Forts)