Aftonbladet – 24 mars 1874, sida 2

skönhet, hvars rika guldgula lockar drogt alla perukmakare till butikfönstren, då hor passerade förbi, och inkastade erisäpplet : en mängd ungherrars samqväm, der mar disputerade om lös eller fast egendom i da mernas hårtoaletter. Det var en egendom lig kontrast att se modrens stora själfulls mörkblå ögon, med sina nästan svarta ögon bår och fina mörka ögonbryn, stråla i dette hjonda ansigte med sin fina hy af ros och ilja. Viola var icke så högväxt som sin ståt liga mor, men hon hade denna behagliga medellängd och dessa fina men dock fylliga proportioner, som äro så förtrollande hos er ung qvinna. Alla hennes rörelser erinrade om modrens medfödda grace, på samma gång som en viss bestämdhet och fasthet i håll ning och ansigtsuttryck vitnade om att den femtonåriga tärnan lärt sig att tänka och reflektera i tid öfver de lifvets företeelser som uppenbarat sig för henne. Föräldrarnes olyckliga schismer, fadrens häftighet, modrens lugna resignation och ståndsaktighet, den hem ska familjescenen hos gamla Eva och slutligen Melcher Winkes pånyttfödelse; allt detta gaf den unga flickan ämnen nog att be srunda. Lägga vi härtill henneg brådstör. tade uppfostran, en följd af fadrens fåfänga att vilja ha sitt barn till ett litet lärdomsmönster, så undra vi sannerligen icke, om man tog den fagra tärnan för en sjuttonårig stället för ett barn på gränsen till ung jvinna. Violas konfirmationstid var inne, och detta för en flicka så vigtiga skede i lifvet blef on ytterligare föreningslänk mellan de för. sonade, lyckliga makarne. Från Ejnar Bluhm hade man mottagit flere intressanta bref. Fadren hade till en början så illa upptagit sonens flykt och subordinationsbrott, att Ejnar för att försvara sitt felsteg nödgats taga officersexamen i engelsk tjenst. Ja, han hade till och med varit med om ett par smärre skärmytslingar med fiendtliga folkstammar i den gränsort, till hvilken han blifvit kommenderad.