OR RARE AR sn V MAST CR NS mna a jet föregifna behofvet att störta Thlers, en vördnadsvärde och frejdade statsmanen (väldigt buller från högra centern) var tt åstadkomma trygghet och välmåga, men u efter tio månaders försök var det no: oriskt, att regeringen komplett misslycäts i detta hänseende. Bristen på förtronde och eländet vore nu större än någonin Den sjuåriga makten tycktes ha blifit uttänkt efter misslyckandet af en legiimistisk restauration. Planen var att anörtro den exekutiva makten åt en man, vars politiska åsigter vore föga kända, ch att sålunda konstruera en regering, om vore nog lik en republik för att icke örorsaka en farlig uppståndelse, men hvilen i sjelfva verket afsåg att utgöra en örberedelse för monarkien och en blott ämmsko. På en under debatten framstäld råga: Hvad för republik önskar ni? sva: ade talaren: Den nationala suveräniteens republik, som respekterar alla rättigeter och friheter, som icke känner några rivilegierade klasser och som är lika obelägen för hårdnackad tradition som för lötsliga omstörtningar. Frankrike vore cke en liflös materia som majoriteten, ehuru averän, kunde efter godtycke bearbeta. Den allmänna meningen måste äfven tagas ned i beräkningen och denna mening hade vegeringen icke lyckats tillfredsställa eller jatta. ög kunde väl icke inbilla sig, att den sjuåriga makten kunde bestå atan något slags grundsats. En nations if kunde icke hämmas så länge. Grevys profetia, att regeringen af den 24 Maj skulle bli svagare än dess föregångare, hade redan till öfverflöd blifvit verkliggjord. Talaren begärde ett tydligt svar, icke affattadt i ett språk, som visserligen kunde vara mycket elegant, men dunkelt. I den närvarande osäkra ställningen kunde icke regeringen föra Frankrikes talan iut: landet med anspråk på förtroende. Bonapartisterne i Chiselhurst talade om regeringen i en beskyddande ton och behandlade septennatet som en stigtygel till kejsardömet: det är till slutlig ruin och vanära. Det bonapartistiska partiet hade skymfat Frankrike, församlingen och sanningen, och det hade gjort detta nästan med regeringens sam: tycke, ty cirkuläret mot demonstrationen af den 16 Mars, var ett eländigt alster af samma beskaffenhet som hvita plåstret. Hans sista fråga vore buruvida regeringen ville förbjuda och enligt lagen straffa hvarje försök att förändra den närvarande republikanska styrelseformen. Sedan mötet för en kort stund blifvit uppskjutet, uppträdde hertigen at Broglie för interpellationens besvarande. Han förklarade, att han icke vore diktator och att det icke tillkomme honom att afgöra frågor, som berodde på församlingen. Septennatet hade blifvit anförtrodt åt marskalk Mac Mahon på ett sådant sätt att det icke l. kunde fråntagas honom. Ändamålet med förlängandet af hans makt vore att tillför säkra Frankrike sju års stabilitet. Septennatets bestånd vore höjdt öfver all tvist och de konstitutionella lagarne tillhörde området för församlingens prerogativ. Regeringen skulle påskynda diskuterandet af dessa lagförslag. Det vore majoritetens pligt att bevara enigheten. (Bifallsrop från högern.) Cazenove de Pradine, legitimist, afgaf under djup tystnad i församlingen en förklaring öfver septennatet från monarkisk ståndpunkt. Han sade, att han icke tyckte om någon tvetydighet. (Bifallsrop från högern.) Församlingen bibehölle sin rättighet att modifiera sina beslut enligt landets intressen. Om församlingen skulle erkänna den traditionella monarkien som enda medlet till säkerhet, skulle icke septennatet vara ett hinder för franska konungens tronbestigning. Han var öfvertygad om att marskalk Mac Mahon icke skulle ställa några lagliga förhinder i vägen. Om församlingen icke uppfyllde hans förhoppningar, utan åtskildes utan att proklamera konungadömet, skulle septennatet fortfara att vara en värdefull resurs i marskalk Mac Mahons lojala och tappra händer. Församlingen Bhörde uppmärksamt denna förklaring och talaren helsades med några bitallsrop från yttersta högern. Hertigen af Broglie uppsteg i tribunen och förklarade, att Cazenove de Pra: dine blott talade i sitt namn, och att rege: ringen icke iklädde sig något ansvar för de af honom framstälda åsigterna, Deputeraden Lepeåre uppsteg derefter i tribunen och förklarade under ett döfvande larm, att det vore ovärdigt af regeringen att icke afgifva ett bättre ansvar. Den legimistiske talaren hade ringt i dödsklockan öfver septennatet. Buffet uppläste tvenne dagordningar, hvilka voro framstälda dels af yttersta venstern, dels af venstra centern, och uti hvilka uttrycktes ogillande öfver bristen på harmoni I mellan regeringens ord och handlingar. Men med 380 röster mot 318 antog församlingen en ren och enkel dagordning. Med anledning af det afbrott i lagstiftningsarbetet, som uppkommit genom debatterna om de nya skatterna i nationalförsamlingen, förelade hertigen af Broglie för några dagar sedan ett lagförslag, för att afThjelpa följderna af detta förhällande, FörIslaget gick ut på att de municipalråd, som blifvit. valda på grund af lagen af den 14 April 1871, skulle fortsätta sina funkI tioner, tills kammaren kommit till ett afgörande med afseende på en ny allmän municipalorganisation, eller i hvarje fall till den 1 Januari 1875. De nuvarande muni cipalråden valdes den 30 April 1871 och då lagen fastställer varaktighet af deras emI betsmyndighet till tre år, skulle om kort tid företagas nya val, hvilket regeringan ljust på detta sätt söker undvika. Broglie I motiverade förslaget genom att hänvisa till Iden nya municipallagen, som decentralisa I tionsutskottet nyss hade blifvit färdigt med, loch som snart skall komma under förhandling. Blefve den antagen, skulle det med; föra så genomgripande förändringar, att nya val måste ega rum, och regeringen ansåg det för oklokt att utskrifva val två gånger med ett så kort mellanrum, Det bästa skulle vara att afvakta den nya municipallagens antagande eller förkastande. Så lydde -I Broglies motivering. Men sjelfva anledningen till förslagets framställande är den, att -lom nya val nu komme att företagas, skulle säkert icke en enda af de nyutnämnde mairerne mös ÄGD JR RAA RR RR AL KR an dt Mö