5 3 SAUUla Kammaren ulan nagon protesta I va itras af hr Hedin dessa himmelsakriandera d: . Herr talman! Jag tror att BVenska än lket både kan och vill försvara sig! Men, skämt sido, böra vi säga, att ehuru ly essa förkandiingar i lördags afton-erbjödoön hörarer nöjet att bevitna några, -hvart ijbj tt slag, ypperliga anföranden, och ehuru jts er visst icke heller saknades anledningar ra ll ett godt och uppfriskande skratt, så blef mellertid totalintrycket mycket pinsamt. y pinsamt I yttersta grad blir det, då man er majoriteten i en representantförsamling toppa öronen till för skäl och. bevis; då an finner den tydligen vara besluten att, rots allt hvad som må kunna komma att anföas, votera i en viss riktning, och då det visar ig att all känsla för det löje, man drager ke blott öfver sig sjelf utan öfver folkepresöntationen, och derigenom medelbarlien öfver landet, är för tillfället alldeles aralyserad. Sin förklaring, eburu visserigen icke sin ursäkt, finner företeelsen må ända i den omständigheten, att man icke ille lemna i sticket en skrifkunnig vän, vars tjenstvillighet man tagit i anspråk ör att få en motion och ett betänkande tillrerkade. ) Det ligger kanske en art ridjerlighet i detta; men man torde icke ens ör att uppfylla ett godt kamratskaps pliger ha lof att kompromettera riksdagens och andets värdighet, Våra läsare ha sig bekant, att det förlag, som med anledning af hr Jonas Jolassons i ämnet väckta motion, blifvit af Andra kammarens tillfälliga utskott framagdt, hemställer att rikedagen ville hos K. M:t framställa den önskan, att K. M:t, efer sig företeende omständigheter och på sätt K, M:t må finna lämpligt, täcktes medverka till upprättande af en skiljedomstol, vare sig stadigvarande eller sammansatt vid hvarje särskildt tillfälle, för biläggande af uppkommande tvister emellan nationerna. I motiverna till detta förslag åberopas, dels att engelska underhuset skulle hafva nästlidet år hemställt till landets regering, att anderhandlingar måtte inledas med utländska makter angående upprättande af en permanent internationel skiljedomstol, dels a0 bemedlingar, genom hvilka tvisterna om rama och San Juanfrågorna blifvit bia, Det var alldeles förgäfves som hr Hedin, sedån han visat att motionen och utskottsbetänkandet lemnat en alldeles rasande framställning om innehållet af det i engelska underhuset framlagda förslaget och fattude beslutet, varnade för olämpligheten att ingå till K. M:t med en framställning, under åberopande af ett förslag, som aldrig blifvit väekt och af ett beslut, som aldrig blifvit fattadt. Fruktlös var också denne talares logiskt bindande bevisning för det opraktiska i hela förgelaget, då det här saknades hvarje förutsättning, som skulle kunna göra planens sättande i verket rimlig, nemligen tillvaron af någon internationel statseller förbundsförfattning och någonslags myndighet, som skulle bringa den internationella domstolens utslag i verket, och då man hade erfarenhetens vitnesbörd derom, att på ett område, der dessa förutsättningar verkligen förefunnits, nemligen inom det under våra ögon upplösta tyska förbundet, hoppet att genom internationel skiljedom förebygga krig visat sig fullkomligt illusoriska. Förgäfves var det ock som hr Hedin visade, att förslaget hade en annan sida, som vore värre, i det nemligen detsamma, gifvande en erinran derom att vis sedan vi blifvit försvarslösa, icke af oförmåga att försvara oss, utan af försumlighet, nu vilja tigga för vår sjuka mor, Att man icke skulle lemna gehör åt hr Hedins i sammanhang härmed gjorda maning, att man borde börja med att sätta försvarsverket i stånd, för att sedan möjligen kunna tala till makterna utan fara attl: vär röst skall bemötas af hånlöje, behöfva vi, efter det sagda, icke tillägga. , Icke mindre förspild än hr Hedins bevisföring var den mördande ironi, med hvilken utrikesministern, exc. Björnstjerna, ådagalade det orimliga och löjliga deri, att vår regering skulle vända sig till makterna med en framställning, sådan som den föreslagna, och hans temligen tydligt afgifna förklaring att regeringen hvarken kunde eller ville taga befattning med ett sådant uppdrag, om det skulle lemnas. henne. H. exe. började emellertid med det erkännande, att motionen utginge från en from tanke, och att, om den kunde leda till det åsyftade målet, så skulle motionären utan tvifvel ha förtjenat en ärestod. Det var förmodligen denna del at hr utrikesministerns yttrande, som behagade motionären så väl, att han, då han mot slutet af debatten uppträdde för att med några få ord försvara sin motion, fann sig böra tacka utrikesministern för det moderata och för honom tillfredsställande sätt, hvarpå utrikesministern uttalat sig; ty i fall hr Jonas Jonasson tilläfventyrs hade förstått fortsättningen af utrikesministerns anförande, hvari förslagets och den till grund för detsamma liggande tankens orimlighet till komplett evidens ådagalades, så skulle visserligen hr Jonasson ha funnit detsamma icke ha varit för honom så synnerligen tillfredsställande, och han skulle då bestämdt ha förlorat boppet om den ärestod, som blifvit honom lofvad, under förutsättning att förslaget skulle leda till det åsyftade målet. Sedan h. exc, erinrat huru verkligheten gäckat förhoppningen att en stigande civilisation skulle göra ett slut på krigen, det vi fått i våra dagar upplefva några af de mest blodiga fälttåg, som historien vet att omtala, omnämnde han att det beslut i engelska underhuset, på hvilket motionären och utskottet hänsyftat, ehuru det af dem blifvit felaktigt anfördt, der ådragit sig så liten uppmärksamhet, att blott tre eller fyra talare yttrat sig i ämnet, och att ej mer än omkring .4 af husets ledamöter deltagit i voteringen. Det hade dessutom icke försports, att utrikesministrarne hvarken i England eller Italien, der äfven ett dylikt förslag varit å bane, hade vidtagit den ringaste åtgärd i åsyftad riktning, och detta, tillade h. exc., förmodligen derföre att de tänkt likasom jag, att det ej vore angenämt att framkomma med ett förslag, som man vet icke skall leda till någonting och som hörer till de fromma önskninpe