Aftonbladet – 21 mars 1874, sida 3

och som med milda förmaningar förgäfves sökte beveka ynglingen att återvända till sitt fängelse och till sin pligt. Den unge mannen vandrade under häftig sinnesrörelse fram och åter på golfvet. Viola följde honom oupphörligt med sina tårskymda blickar. Är det sannt, Ejnar, hvad Viola berättar mig? frågade Melcher med allvar. Ja, gunås, bäste farbror. Visserligen har jag förgått mig, men farbror och min egen far skulle ha gjort som jag, så vida ni inte fått is i stället för blod i era ådror. Jag har länge lefvat i delo med en kadett, en lycksökare, en örontasslare, som föraktas af alla kamraterna. Han har nyligen för sina meriters skull blifvit utnämnd till korporal, och han sökte nu hämnas på mig för vårt fordna krakel med en förödmjukande befallning. Jag vägrade att lyda och svarade min så kallade förman litet spotskt, det medger jag gerna; men så var också fängelsestraffet en alltför stor orättvisa och förödmjukelse. Jag försökte redan första natten att rymma, men misslyckades, mitt straff blef nu ytterligare skärpt, men några trogna vänner ha i patt hjelpt mig på flykten. Jag eftersattes, men öfvermannade mina förföljare, stängde in dem i en hölada i Solna-skogen, bommade ärligt till dörren om dem och — nu är jag bär. Jag måste resa redan denna natt, och min officersexamen, som jag skulle ha tagit denna måvad, bryr jag mig inte vidare om. Hela min varelse uppreser sig mot den småaktiga militärdisciplinen. Jag vill bli ingeniör, landtbrukare; ja hvad som helst, men först vill jag bort till min far, för att få hans förlåtelse och hans goda råd. Kanske går jag in i utländsk krigstjenst, om min far så nödvändigt vill, men till Sverige vill jag endast Bterkomma som en fri medborgare. Förgäfves sökte Melcher lägga sina förmaningar till Ingas. Den unge mannen tog båda makarneunder synbar rörelse i famn och tackade dem med vek stämma för deras gothet mot honom. Men till Carlberg ville