Aftonbladet – 21 mars 1874, sida 3

han inte gjort oss ringaste skada. Tvärtom, jag står i en oförgätlig tacksamhetsskuld hos honom. Hvarför då? invände assessorskan spetsigt. För att han med dig behagade dela de enorma vinster du annars skulle ha gjort helt ensam under dessa lyckosamma år. Bästa mamma! Inte ett ord af skugga på Arthur Bluhms rykte eller minne! Han är den ädlaste man jag känner. Gudskelof emellertid att vi ä qvitt den obändige sonen till den så kallade ädle mannen. Såsom Ejnar Blubhm har börjat, så begynner just ett samhällets olycksbarn, en demagog, en rabulist, en kommunist. Assessorskan svepte silkessjalen tätare omkring sig och gick upp på sitt rum för att lägga patience. Det var alltid hennes sätt att trösta sig, då hon i någon liten dispyt icke fick obetingadt rätt. Men makarne Winke önskade ännu en gång både med ord och i hjertat den lyckligaste resa åt den unge mannen, som blifvit dem båda så kär, och de sökte på bästa sätt trösta sin unga dotter. Ack, hon hade ju fått sin första hjertesorg för egen räkning. Förat hade hon endast fällt tårar, när far och mor inte varit riktigt goda vänner. Ack, söta Rose Briquet! utropade Viola, i det hon föll i famnen på sin lärarinna, hvilken hon från sitt fyllda tolfte år fått rättighet att kalla för du, ack, söta Roae! Om du ändå vore kadett och voro så lång, 3å vacker och så gladlyntsom Ejnar; hvad det då skulle vara roligt att leka främmande med dig i dockskåpet! XXIV. Spelhusminnen. Assessorskan Winkes skickliga frösådd började redan gro och grönska. Konsul Melcher hade med anledning af visadt nit och deltagande för franske gjömäns bästa redan erhållit hederslegionen, och han arbetade nu med rastlös ifver på fortfarande framgångar å den bana, som