Aftonbladet – 21 mars 1874, sida 3

Nej, nej, be mig att gå i döden för er alla, men be mig inte att ånyo göra honnörstecken för en ömklig lycksökare. Officerarne äro alla gentlemen, men de ä förda bakom ljuset, och korporalen skulle jag ovilkorligen komma att örfila upp med mina händer, medan jag ogillade min handling med mitt förstånd. Jag duger inte till krigare, om ej för att storma en redutt eller hämnas ett nederlag, Men hellre än leka parad och spela underordnad inför en stackare, mycket hellre leker jag då med Viola i hennes dockskåp. Viola flög sin goda vän i famnen och kysste hans panna. Ack, hon var ju bara tretton år. Ejnar Blubm kom lyckligen ombord å ångfartyget och försedd med alla möjliga en resandes beqvämligheter, af hvilka Melcher Winke egde ett rikt förråd. Blif en snäll, gosse, lyd din far, gör oss alla glada och kom snart tillbaka, snart, snart! snyftade Viola vid afskedet. Men assessorskan puttrade något om elfte timmen och om grefväjg tid. Hon kunde icke gilla den der ömma ligheten mellan Ejnar och Viola, cch hon gycklade bittert öfver sin lilla sondotters tärar dagen efter Ejnars afresa. De ä ju såtare vänner än ett par syskon, och det vore en ryslig olycka för lilla Viola, om det der barndomsintrycket sutte qvar hos henne ännu några år, beskärmade sig den gamla frun för sin son och sonhustru. Det är ändå märkvärdigt hurna menskliga karakterer öfverflyttas i hvarandra genom arf och blodsband. Ejnar skall säkert bli en äfventyrare liksom hans far, den oförskämde, som trängde sig in i familjen genom att uppträda som min salig mans naturliga son, liksom han någonsin skulle haft någon sådan. Men, bästa mamma, detta är ju konstateradt genom den aflidne Axel Arthurssons efterlemnade bref och handlingar, hvilka Arthur genom mig förärat min fru mor. Och med ejelfya komedien i och för sig har