Aftonbladet – 21 mars 1874, sida 2

STOCKHOLM den 21 Mars. Ställningen i Ungern är i närvarande ögonblick af den beskaffenhet, att den ådra3er sig att en nästan universel beskaffenhet. Den ministerkris, gom så länge hem sökt landet, har ännu icke blifvit bilagd och det osäkra politiska tillstånd, som härigenom uppkommit, förvärrar den i andra hänseenden bedröfliga ställningen. Ty de senare åren hafva varit rika på olyckor för Ungern och allt tyckes ha sammansvurit sig mot det olyckliga landet. Farsoter hafva decimerat befolkningen, skördarne hafva slagit fel och den finansiella krisen i Wien har utöfvat en högst olycklig Bterverkan i Pesth, Omåttliga utgifter för mindre nödvändiga offentliga ändamål och illa beräknade industriella företag hafva fram kallat ett ekonomiskt tillstånd af den allra sorgligaste beskaffenhet, Befolkningen lider, skatterna ingå ej och staten dignar under ett. deficit, för hvars fyllande xoan ej vet något medel. Detta missförhållande utgör just förevändningen för den nuvarande miDisterkrisen; vi begagna med afsigt ordet förevändning, ty det utgör i sjelfva verket blott en ekenbar orsak. Det verkliga skälet är ett slags upplösning af partierna, som på ett par-år antagit en ganska betänklig karakter uti riksdagen, i synnerhet sedan den store fosterlandsvännen Deak genom sin sjuklighet blifvit tvungen att draga sig tillbaka från representationen och det offentliga lifvet, hvarigenom med ens stödet för upprätthållandet af en kompakt majoritet försvann, Ett af de första symptomen af denna upplösning var grefve Lony. ays fall, hvilken efterträdt grefve Andrassy som konseljpresident och hvilken sjelf efterträddes af Szlavy. Vare sig af brist på personlig öfverlägsenhet eller genom den rastlösa kampen med oöfvervinnerliga politiska och finansiella svårigheter, nog af, Szlavy har alltsedan sitt tillträde till makten ständigt fört en högst mödosam och begvärlig regering med en tvitvelaktig majoritet, som beberrskades af personlig afundsjuka och af kotterianda, på samma gång den hvarje ögonblick stod färdig att öfver gifvahonom, Dettaelände kulminerade i omöj ligheten att få en ny finansminister efter den som nyligen föll ett offer för statsbriaten. För öfrigt befinner sig oppositionen, lika väl som majoriteten, i ett upplösningstillstånd. Splittringon har börjat inom den moderata venstern, Eu af de båda förnämsta chsferne för detta parti, Ghyczy, qvarstannar med en fraktion på den gamla ständpunkten, under det den andre, Kolomän Tisza, har till hälften närmat sig det gamla Deakpartiet, utan att ännu ha helt och hållet sammanartält med det. Resaltatet är, att ministeren Szlavy, om den också bar svårt att hälla sig vid lif, dock i sjelfsa verket är nästan omöjlig att ersätta. Ena af Ghyczy eller Tisza bildad minister skulle icke motsvara den parlamentariska situa tionen och skulle säkert icke vara i stånd att afhjelpa de svårigheter, som trycka landet, i synnerhet de ficansiella, hvilka i närvarandet ögonblick äro föremål för en grundlig undersökning af en ur alla partier vald komit, som om möjligt skall söka finna en utväg att fylla statsbristen, För vinnandet al detta ändamål har man funderat på Btskilliga medel, Det första bestod deruti, att man skulle bilda en koalitionsministör, i hvilken Szlavy skulle förbli president och i hvilken Ghyczy och Tisza skulle inträda. På detta sätt hoppades man kunna bilda en majoritet af vänner till ministeren och af moderata liberaler; men denna tillfällighetminister skulle ha blifvit lifligt bekämpad af en hel fraktion af Deakpartiet och af förre konseljpresidenten Lonyay, som skulle bli en fruktansvärd oppositionschef, emedan han räknar en talrik mängd anhängare owmkring sig. Lonyay har sjelf blifvit föreslagen till konseljpresident för ett nytt af honom bildadt kabinett; men Lonyay är, trots sitt anseende och betydelse, föga populär, och han skulle sannolikt snart mötas af alla de svårigheter, för hvilka hån föll förlidet år. Slutligen har blifvit nämnd en annan högst betydande person, nemligen Paul Sennyey, som var medlem af ungerska regeringen före 1867 och som icke föga bidragit till de genomgripande omgestaltningarna från denna tid. Sennyey är en man af lika mycken intelligens som mod och är begåfvad med de mest utmärkta egenskaper för maktens utöfvande. Men i närvarande ögonblick är Sennyey omöjlig. Riksdagen misstror nemligen hans åsigter och ser i honom en reaktionär, en ursinnig konservativ, och den vet, att hans likasom Lonyays första åtgörande skulle blifva att upplösa riksdagen. , Men genom detta djerfva steg skulle uppstå en kris, som skulle sätta i låga alla slags passioner, och som skulle, såsom förhållandet är med alla valkriser i Ungern, leda till en våldsam kamp, hvilken måhända icke blefve utan fara för landet. I denna belägenhet har Frans Josef funnit Ungern vid sin återkomst från Ryssland, och hans första budskap derifrån var Szlavys ankomst till Wien med sin afskedsansökan. Kejsaren har emellertid ännu icke bifallit denna afskedsangökan; han har först velat begifva gig till Pesth, för att sjelf personligen göra sig underrättad om ställningen och måhända har han, under det besök, han der aflagt hos den frejdade patrioten Deak, erhållit råd, som skola kunna bi draga till afhjelpande af det onda, som nu hemsöker Ungern. De i dag hitkomna franska tidningarna sysgelsätta sig i främsta rummet med demonstrationen i Chiselhurst och med den arrogans det imperialistiska partiet börjar lägga i dagen. Hvad den sistnämnda angör, ser man deruti frukten af den Broglieska ministerens reaktionära åtgärder, hvilka haft till följd att imperialismen åter börjar framskymta som en räddningsplaika. Det af regeringen accepterade vallagsförslaget, genom hvars illiberala bstämmelser öfver tre millioner valmän gå förlustiga sina rättigheter, har varit bonapartisterne en god hjelp, och sannolikt skulle de icke ha vågat stämma tonen så högt, om icke detta aktstycke kommit emellan, Nu tyckas de emellertid lifvas af den största segervisshet och försäkra högt och öppet, att om ett plebiscit föranstaltades, skulle de draga öfver sju millioner röster ur urnorna. I enlighet med denna uppfattning låta de sina valkandidater oförbiommeradt: tillkännagifva, att de skola verka för upprätthållandet af ett tredje kejsardöme och ! sky ej att låta exkejsarprinsen framställa :