Aftonbladet – 20 mars 1874, sida 3

fantasikostymer. En grupp af tra damer försedda med hvar sin lilla fana, framstäld tillsammans Skandinavien. Aktiesvindel var framställd i en figur, hvars klädnad va garnerad med aktier och obligationer. Fö öfrigt märkte man ett par exemplar af nat tens drottning, en vinterdrottning, åtskil liga markisinnor å la Pompadour, marketen terskor i hvarjehanda lysande militärisk: drägter, en mängd af olika jägarinnor sam en oändlig mångfald af riddare, ziguenare och ziguenerskor, tyrolare, skottar, lappai 0. 8. Vv. Herrarne begagnade sig till allt för stort antal af den dem medgifna rättig heten att omaskerade deltaga i och be trakta hvimlet. Dansen egde rum ikungs salen och fortgick der med lif till långt efter midnatt. Kl. omkring 12 skedde all män demaskering. Buffeter, der förfrisk. ningar under aftonens lopp rikligt servera des, voro anordnade på flere ställen. Supå serverades i matsalarne. Såsom värdar fun gerade, utom sällskapets nitiske direktör, kapten von Francken, kapten R. Schubert, ljötnanterna Aminoff, Koch, Brolin och Wikander. — Mellanrikslagen stod främst på det norska odelstingets föredragningslista i onsdags. Någon diskussion uppstod likväl icke, då på presidentens fråga ingen medlem begärde ordet vare sig om saken i allmänhet eller om de särskilda stadganden, som voro föreslagna i tullutskottets betänkande, hvilket således antogs enhälligt utan debatt. Några timmar derefter refererades odelstingets beslut i lagtinget, der saken tros skola förekomma i dag, Aftenbladet yttrar i anledving af förloppet vid mellanrikslagens föredragning uti odelstinget: Ehuru, såsom vi redan anmärkte, då vi förnågra dagar sedan meddelade utskottsbetänkandet, det antogs, att något motstånd icke i stortinget skulle göras mot regeringens förslag till ordnande saf handelsoch sjöfartsförhållandena rikena emellan, tro vi dock icke, att någon hade väntat ett så summariskt afgörande af detta vigtiga lagförslag som det, hvilket egde rom i odelstingets plenum i dag. Till och med om skiljaktiga meningar skulle råda om behandlingens formella sida, då en och an nan kanske skulle ha funnit det passande, om i alla fall ett ord blifvit yttradt till ära för ett förelag, som åstadkommer en slutlig och tillfredsställande reglering af unionella förhållanden, hvilka i så många år ha beredt svärigheter af hvarjehanda slag, äro vi säkra på, att våra läsare skola erfara odelstingets beslut med samma uppriktiga slädje, hvarmed vi notera det sålunda gifna faktum. Till den erkänsla, vi äro skyldige utt egna det norska storthinget härför, ha vi blott att anknyta förhoppningen, att den svenska riksdagen måtte lika enhälligt anaga förslaget till gagn för båda folkens ich båda rikenas gemensamma stora inressen.