Aftonbladet – 19 mars 1874, sida 3

Vikander och v. Koch yrkade bllall vill utskottets hemställan, hvilket också beslöts vid voteringen med 82 röster mot 24. Hvad beträffar dyrtidstillägget för 1875 åt armå6förvaltningen, beslöt Andra kammaren på samma skäl som gjort sig gällande 18 fråga var om generalstaben, att bifalla tt af hr O. Bossen Olsson framstäldt och af hr Dickson bestridt yrkande om att det af utskottet föreslagna anslaget af 21.240 kronor skulle med 2000 eller till 19,240 kronor nedsättas. — Första kammaren godzände utan öfverläggning hvad utskottet hemställt. I fråga om det för 1875 åt generalitetet begärda dyrtidstillägget, som utskottet före sagit att nedsätta från 19,500 kronor till 9000, beslöt Andra kammaren, på framställning af hr Andreasson, att helt och hållet afslå detsamma, såsom endast tillkommande personer med öfver 5000 kronors aflöning. Hr Nybleus yrkade kort och godt bifall till atskottets hemställan. — Af Första kam maren bifölls utskottats förslag. Utskottets hemställan, att det till infanterigevär äskade beloppet 1,084.000 kronor måtte för 1875 på extra stat anvisas, föranledde liskussion i båda kamrarne. I Första kammaren höll hr v. Möller ett längre anförande, hvilket slutade med yrkandet, att statens beställningar vid Husqvarna skulle komma att inskränkas. Grefve af Ugglas tillkännagaf sig vara aktieegare i Husqvarna, men ville ej att staten skulle mot sin egen fördel göra beställningar hos detta gevärsfaktori, hur säkra löften eller åtminstone förboppningar Husqvarna-bolaget än hade i detta hänseende fätt af vederbörande. Att Eskilstuna faktoris gevär voro billigare, berodde på de fördelar som detta etablissement Atnjutit och fortfarande åtnjuter; emellertid hade Husqvarnabolaget ej större nettovinst än 5!e procent, hvilket i en sådan affär ej vore oskäligt högt. Hr Abelin påyrkade det begärda anslagets fördelande på två är, hvarigenom tillverkaren kunde få mera tid på sig och staten få bättre pris. Kammaren biföll utan votering utskottsförslaget. I Andra kammaren ledde diskussionen om infanterigevären till helt annat resultat. På framställning af hr Lyttkens, hvilken framställning understöddes af hrr Casparsson, Heggström, Jan Andersson m. fl., beslöt kammaren utan votering att nedsätta anslaget på så sätt, att ett extra anslag för nästa är af 600,000 kr. ställes till K. M:ts disposition för anskaffning af infanterigevär. I frågan om dyrtidstillägg för 1874 åt indelta armåns befäl utföll Första Kammarens beslut öfverensstämmelse med hvad reservanterne inom utskottet hemställt, eller att utöfver det redan till löneförbättringar vid indelta armån för 1874 anvisade belopp 80,000 rår ytterligare 80,000 rår måtte till let af K. M. angifna ändamål för samma år anvisas. Grefve af Ugglas tillkännagaf, att han med sin röst bidragit till det resultat, hvartill utskottet kommit (de öfrige 11 utskottsledamöterna från Första kammaren voro reservanter.) men han hade zjort det, blott för att riksdagens beslut vid föregående tillfällen i fråga om dyrtidstillägg för 1874 nu skulle respekteras. För godkännande af utskottets hemställan om afslag yttrade sig grefve G. Posse, frih. v. Essen och hr Storckenfelt, hvilka dock ej hade något emot en lönereglering, hvarigenom de lägre lönerna skulle blifva höjda. Reservanternes årigt försvarades af hrr af Klint, Ryden, xretve C. G. Mörner, Hasselrot, frih. Stjernblad, De Mare, Hallenborg och Rosensvärd, och blef såsom nämndt kammarens beslut. I Andra Kammaren, der hr Lindmark uppträdde yrkande bifall till reservanternas i Första kammaren hemställan, blef utan diskussion utskottets hemställan om afslag difallen. Utskottet hade deremot hemställt att rikslagen mwåtte för 1875 ställa ett belopp af 160,000 kr. till K. M:ts förfogande för att användas till dyrtidstillägg för indelta armåns befäl. Af Första kammaren bifölls detta utan diskussion, hvaremot en flere timmar upptagande debatt rörande detta utspann sig i Andra kammaren. Ordeterhölls först af grefve Posse, som erkände att det vore en sanning att befälet vore svagt aflönadt, men framhöll att det äfvenledes vore en sanning att riksdagen anvisat ett belopp af 80,000 kronor för att förbättra vilkoren för de svagast aflönade. Han framhöll vidare den ytterst ojemna fördelningen af löneinkomsterna och klandrade att regeringen au läte de öfverdrifvet högt aflönade sitta i orubbadt bo under det hon begärde ytter ligare tillägg åt de svagare aflönade. Ansåg att under sådana förhållanden det bästa vore att icke ge något alls i förväntan på en reglering som kunde utjemna löneförhåliandena. Hr Boman, som förklarade sig tro att främsta orsaken hvarför man ville vägra bifall till den i denna punkten gjorda hemställningen vore en allt för långt drifven sparsamhetskänsla samt farhågor för den finansiella ställningen, tog sig deraf anled ning att hälla ett hufvudsakligen mot hr P. Olsson från Helsingborg, i anledning af dennes förut gjorda framställning af statens finanser, riktadt anförande, hvari han med stöd af vidlyftiga tablåer och sifferuppgifter sökte visa att stämningen vore långt från dålig och specielt icke sådan som hr Peter: Olsson skildrat den. Då hr Bomans mycket långa anförande tagit en ända uppträdde hr P. Olsson för att försvara sin förut iör åtskilliga veckor sedan gjorda framställning och kammaren hade nu att glädja sig åt ett ännu längre anförande, som precis lika mycket, eller litet, som hr Bomans berörde den sak hvarom var fråga. Då dessa! herrar i öfver en timmas tid regalerat kammaren med sina skildringar rörande statens finanser och skilnaden mellan löpande och icke löpande utgifter, erhölls ordet af hr Lindmark, som ville återgå till punkten i fråga, emedan han vore öfvermätt på siffror. Han betecknade ettafslag å utskottets hemställan såsom en rättskränkning och funne inga skäl som kunde försvara ett sådant afslag. Sedan hr Nybleeus framhållit att det ingalunda var fråga om någon löneförändring, blott ett välbehöddiant duvtidaetillöo.,e ark älla avnvdat af hä