nes lockar, hvilka ännu voro helt späda ofvanpå ärret efter det farliga säret. Säg mej hur det skulle gå till! Jag skulle just vilja se dig med spaden eller lien i hand, eller också körande plegen ihop med rättarlärlingarne vid en profplöjning. Nej, aldrig har jag sett farbror Adler på det sättet, och inte heller hr Wilsson, den hyggliga engelsmannen, som är hans granne. Men pappa skulle få se mig i en nätt kostym — någonting likt en fransysk marketenterska — Regementets dotter t. ex. — promenerande öfver sädesfälten och utdelande goda räd eller förfriskningar åt mitt folk, hvars mor jag ville vara, eller studerande mina jordbruksskrifter, eller uppgörande på mitt kontor stora mjöl, mjölk eller smörleveransger. Pappa skulle få se mig i min trädgård, hur jag kontrollerade trädgårdsmästarens skicklighet eller hur jag i de fattigas stugor gick omkring med min lilla medikamentskorg på armen. Pappa skulle få se mig bland mina kor, får, gri sar, gäss, ankor och höns, mönstrande dem alla med kännareblick. Det vill säga först af allt skulle pappa få se mig med högsta betygen efter lyckligt genomgången Jandtbrukarexamen. Inte behöfs det längre den råa styrkan, det vill säga mannens fysiska krafter för att vara jordbrukare; nej, det behöfs kunskaper och vetande framför allt. och det skulle jag nog skaffa mig, om jag bara finge följa min böjelse och min kal lelse. Lilla toka, jollra du! Det är din tid ännu att få ha fria fantasier. Men Viola kan ju bli en efterföljerska till den unga grefvinnan på Herrstanäs i Skåne, som förlorade sin man, den utmärkte landtbrukaren, fick en bedräglig inspektor och i förtreten sjelf lärde sig landtbruk Hon sköter nu sin stora egendom som et mönster. För qvinnan är numera ingenting omöjligt, utropade Ejnar. Utom att bli karl, afbröt Melcher leende åt de båda unga landibruksentusiasterna,