busar till befästningarne. Man kastar sig på en sådan omnibus och låter förflytta sig till ort och ställe, utan att hafva behöft gå från centrum, Den sofismen lär icke kunna göra verkan i Stockholm, ty om vi också hafva omnibusar som gå just till den ut: kant, der vetenskapsakademien ligger, så föredrager man nog sina egna bens verk samhet framför det nämnda fordonet. Huru går det med våra spårvagnar? fråga vi förbigående. Hafva de alldeles afstannat innan de ännu kommo i rörelse? Skulle det vara omöjligt att i vår hufvudstad erhålla lätta, beqväma och billiga samfärdsmedel äfven till lands? Vi lefva ju ännu i aktiebolagens tid eller skulle den tiden redan vara förbi? Hafva vi varsnat någon svart punkt vid horisonten? Hvad man i Stockholm först och främst har att bygga, det är sunda och ändamålsenliga bostäder för invånarne, men dernäst borde man väl ändtligen tänka på att skaffa oss en lokal, som motsvarar hvad andra stora städer hafva för föreläsningar, kongerter och sådana tillställningar. En ny teater få vi, men hvad som var vida vigtigare, en ny förelägningsoch konsertsal tyckes vi aldrig få. För några år sedan hade vi åtminstone Dela Croix salong, men det är nu mera blott ett minne. När den galongen försvann, började två bolag att agitera för hvar sin storartade plan att skaffa Stockholm något mycket bättre iden väger. Det var två mycket lifsfriska bolag, som kämpade mot hvarandra och lyckades dela stockholmarne i två partier, men plötsligt förstummades de högljudda rösterna och bolagen försvunno i en lätt morgondimma, utan att lemna ens ett spår efter sig. Och nu? Oaktadt den verkliga trängseln på föreläsningsområdet, då vi hafva före drag hvarje dag, då inoch utländska män och qvinnor täfla om att låta höra sig i vår hufvudstad, då också konserterna äro ganska talrika — då finnes ingen plats. Vore det fråga om att bygga ett nytt mönstereller monsterkaf, skulle saken snart vara i gång, men då det gäller att tillfredsställa ett andligt behof, då drager man sig undan, lägger armarna i kors och nöjer sig med att jimra sig öfver en brist, som rannerligen icke afhjelpes, i fall man inskränker sig att konstatera ett faktum.. Huru gör man i andra länder? Låt oss kasta blicken på t. ex. England I Sheffield, knifsmedernes stad, det britiska Eskilstuna, har man nyligen invigt en storartad konsertsalong. Staden hade förut två sädana salonger, ganska vackra, men mar anskg sig behöfva en större och ännu vackrare. Andra städer i England hafva sådana storartade och högst ändamålsenliga salonger, då måste Sheffield äfven kunna bestå sig något dylikt, sade man, och så bildade man en komit6, som gjorde ett upprop till allmänheten. Hertigen af Norfolk gaf genast 500 pund sterl. En rik borgare i sta den lemnade lika mycket, och derefter skyndade litet hvar att erbjuda sin skärf. På några veckor hade man fått ihop hela den till byggandet af en stor konsertlokal erforderliga summan. Inom tvä är var huset färdigt, och den stora konsertlokalen lär rymma 3000 personer. Han skall vara utmärkt i akustiskt afseende och för öfrigt beqvämt och smakfullt inredd. Korridorerna och trapporna äro stora och vackert dekorerade. Ett stort antal inoch utgångar finnas. Vädervexlingen och uppvärmningen lemna intet öfrigt att önska. Hvar hafva vi hertigen af Norfolk, hvar den rike borgaren? Eller kanske att vi skulle fråga: hvar hos osg finnes något intresse för att allmänheten må kunna njuta af 2 god föreläsning eller en vacker konsert