Den förflutna veckan utvecklade stor verksamhet och hann med att tillsätta en bel mängd stadsfullmäktige i Stockholm, hvilket, ehuru det forfarande sker efter det gamla formuläret och den gamla slentrianen, likväl tager sin tid genom valsedlars utskrifvande och aflemnande samt möjligtvis äfven, fastän det är en mycket underordnad sak, genom ett och annat valmöte med föroch efterspel. Vidare medhunno så väl magistraten, som stadsfullmäktige och ännu flera att med grundligt ätande och drickande visa sin aktning, kärlek och tillgifvenhet för den afgående öfverståthållaren, hvilken, såsom Göteborgs Handelstidning uttrycker sig, biefi behörig ordning atäten och genast derpå lemnade landet för att i Berlin taga reda på den bismarckska politiken. Ty värr fann han furst Bismarck genom sjukdom oförmögen att kunna redogöra för sina egentliga afsigter med Europa. Hvad den förflutna veckan ej hann med, det var att skaffa oss en ny justitiestatsminister och en ny öfverstäthällare. Den förre kunna vi dock möjligtvis undvara så länge excellensen Adlercreutz ännu sköter affärerna och äfven ännu är minister. Skulle detsamma ej kunna snmärkas äfven om öfverstäthällaren, så länge vi hafva en fullt duglig understäthållare? sporde någon i den förflutna veckan. Det torde dock vara en fråga, som visar att framställaren alldeles icke tänkt sig in i affärerna. En underståthållare kan visserligen sköta en ötfverståthållares åligganden, men det är ju icke hufvudsaken, ty den förre måste vara en verklig Öfver Burggrefve, alltså en mycket förnäm man, då den senare möjligtvis kan fördragas äfven om han icke ens är adelsman. Öfver-Burggrefve-titeln togs visrerligen bort redan 1634, strax efter sedan Stockholm fått sig en särskild styresman, men det förnäma i embetet stannade dock qvar. I afseende på titelförändringen heter det i regeringsprotokollet af den 14 Juni 1634: Dehn 5:te punkten bleff ock approberadt, allenast skall titulus mureras och för Offuer-Burg-Grefve sättjas Öfverståthållare,. Denne höge embetsman var ända till år 1720 medlem af konungens råd, och man har ju sett huru äfven under nyare tider han varit invigd i konungens rådslag, om han också icke, efter det nya statsskickets införande år 1809, kunnat vara statsråd. Icke har en underståthållare någonsin kommit så långt. Med undantag möjligtvis af en Johan Berndes, som var öfverstäthållare en månad år 1652, och en Carl Wilhelm Modee, som i tre år mot slutet af förra århundradet innehade embetet, har man väl aldrig haft någon öfverståthållare som ej varit mycket förnäm. Ja, Stockholm har till och med haft lyckan att som sin förste styresman få räkna en medlem af konungahuset, hans kunglig höghet hertig Carl af Södermanland, som någon tid i början af Gustaf III:s regering, efter statskuppen, täcktes vara öfverståthållare. Man finner alltså burna omöjligt det är för en underståthållare att varda öfverståthållare, äfven om han enligt instruktionen har alldeles detsamma att sköta. I rege ringsformen at 1634, som inrättade de begge embetena, heter det visserligen, att öfverståthållaren skall hafva sig till bistånd en underståthållare af adel, som presiderar i stadsrätten hos borgmästare och råd uti hans frånvaro och den hans ställe i alle andra måtto biträder när han förhindrad är, men underståthållaren har nu mer dis pens frän adelskapet och naturligtvis der med äfven från öfverståthållarskapet. Om den förflutna veckan icke behöfde särdeles stora lokaler för valmöten till öfverläggningar om våra nya stadsfullmäktige. så gjorde han anspråk på gsnska stort ut rymme för föreläsningar, hvilket onekligen är åtminstone ett vackert drag hos oss. Då de lokaler, i hvilka vi komma tillsammans för att samråda om vår kommunalrepresen tation, skulle kunna vara en vanlig matsal dock ej mindre än att midt på golfvet kar ställas ett någorlunda stort bord, helst med en bål på, så fordra föreläsningsrummer helt andra omfång. Detsamma kan sägas om konserterna. Och hvilken brist på fö) dessa sammankomster tjenliga lokaler! Vi ha siöjdskolans stora sal, det är sant, mer hon är icke ofta tillgänglig för föreläsnin gar och alldeles icke för konserter. Först väl det ena som det andra ändamälet finner vetenskapsakademiens hörsal, men denna äl! derför så strängt anlitad, att den omöjlig kan tillfredsställa den stora efterfrågan. At ha en sådan lokal i nästan ena ändan af ei gtor stad har ock sina olägenheter, och in gen lär väl kunna på den lokalen tillämp: hvad en af våra landsmän en gång ytt rade om en plats, som ligger vid e utkant af Paris. Det är ett ganska cen tralt läge, påstod han på fullt allvar, t; Palais-Royal ligger ju ungefär midti Paris och derifrän föra i hvar femte minut omni