fornsakerna, i Kristiania museum. Fyndet synes tillhöra en något senare del af jern åldern än Ultunagrafven. För att återgå till Ultana-ättehögen och det deri anträffa de skeppet, så nämndes, att de jernnitar. som sammanhållit bordsplankorna, ännu suto på sina platser. Fartyget synes hafva varit så stort som en mindre skuta. Vid det obrända likets sida låg ett svärd; klingan var af jern och det präktiga fästet af förgyld brons med vackra slingsirater. Äf ven af svärdets träslida och dess förgylda beslag funnos lemningar. Dessutom lågo här en hjelm af jern med hjelmkam af silf verbelagd brons — den enda hittills kända hjelm från Sveriges hednatid — en sköldbuckla med prydlig bronsbeläggning, handtaget till skölden, 19 pilspetsar, munlag till två betsel, allt af jern, 36 spelbrickor (hvaraf en var genom ett metallbeslag utmärkt framför de öfriga, hvilket förhållande lika ledes iakttagits vid andra fynd af spelbric kor från jernåldern), tre tärningar af ben samt delar af två hästskelett. I fören af fartyget påträffades ett halster af jern, en gryta af hopnitade jernplåtar med en rörlig hank samt ben af svin och gås, tydligen minnen från grafölet. Mot slutet af föreläsningen omnämndes Procopii uppgift, att herulerna, efter att bafva blifvit besegrade af longobarderna. begåfvo sig dels till Italien, dels tågade till oceanen och inskeppade sig till Thule, der de nedsatte sig. Procopii beskrifning på Thule, dess 13 folkstammar, den derstä des 40 dagar varande dagen under somma ren och deh lika långa natten vintertiden m. m. anfördes härvid. Dr Hildebrands ksigt, att ett tvärt af brott förefinnes mellan den äldre och yngre jernåldern, omnämndes till slut af föreläsa ren, äfvensom hr Hildebrands förklaring härpå i de öster om Östersjön boende sve arnes bosättning i Mälaredalen, hvarifrån de skulle hafva utbredt sig öfver södra Sverige och Danmark. Att kejsar Ana stasii mynt saknas på Öland, förklarar hi Hildebrand på så sätt, att svearne eröfrat denna ö, men deremot aldrig kunnat be mäktiga sig Gotland. Denna hsigt om ett sådant afbrett mellan äldre och yngre jern. kldern godkändes ej af dr Monteliug, som i bågspännena, svärdsfästenas form och drak. slingorna säg öfvergångar mellan dessa båda perioder. De bevis, som hr Hildebrand an. ser sig kunna hemta frän runornas skiljak. tighet, gillades icke heller af hr Montelius. Nästa föreläsning skall egnas åt den yngre jernåldern eller vikingatiden, då Nordens folk så mäktigt ingrepo i de gamla, i vestra och södra Europa belägna kulturländernas historia.