Aftonbladet – 16 mars 1874, sida 3

VINGLAREN:) BERÄTTELSE AF JOHAN JOLIN. Fadern brast i tårar och förbannade sig sjelf och sin häftighet. Sedan läkaren anländt, armen blifvit spjelad och förbandet kring hufvudet undersökt, förklarade han, att flickan, under försigtighetsmått och varsamt transporterande i bärstol, kunde föras till föräldrahemmet, der hon kunde bättre omhuldas än i det trånga, illa ombonade kyffe, som beboddes af gamla Lisa. Sent på qvällen fördes Viola i bärstolen hem, sedan Inga farit förut med Rose Briquet i täckvagnen. Melcher och Arthur gingo på hvar sin sida, åtföljda af fältskären, ifall hans hjelp ytterligare skulle behöfvas De båda dödsfieonderna nyss gingo nu en hvar på sin post för att vaka öfver det barn, som var dem båda så kärt och dyrbart. Vid porten till Melchers hus tog Arthur farväl. Han räckte sin motständare handen: Guds finger har i rätta ögonblicket för 038 bäda utstakat våra vägar. Det förer din hustru — genom ditt barn såsom skydds engel — äter i det hem, som hon ämnade för alltid öfvergifva. Blif en bättre menniska, Melcher, tänk på dina pligter och rädda dig, medan du ännu kan räddas. Helsa din ädla maka från mig, jag har inte sinnesstyrka nog att säga henne farväl. Allt är klart på kontoret. I morgon lemnarjag det och firman; i öfvermorgon far jag till min son och sedan till Indien. Melcher stod der dyster och stum, medan bärarne varsamt förde sin dyrbara börda genom porten. Det förqväfda ädla i hans 2) So A B n:r 25—86, 38, 40—42, 44—48, 50, 52—54, 56—60.