Aftonbladet – 16 mars 1874, sida 3

ten och bed hemne vara vänlig mot min son, som snart i Stockholm skall ta sin officersexamen. Han skall betraktas som en medlem at vår familj. Men hvad vill detta säga, Blubm? Du anförtror åt mig att framlemna detta ödesdigra paket, så vigtigt för min ära? Beszinna dock, jag kan ju behålla det, uppbränna det! Melchers hand daårrade, då den omslöt bevisen på hans brottslighet. Arthur Blubm svarade honom med ett lugat leende: Hvad vunne väl din heder på en sådan handling? Bästa beviset att jag tror på din förbättring är ju denna min tillit till dina heliga löften. O, hundradefallt förbannelse öfver den stund, då jag kunde trolöst svika en vän som du! utropade Melcher Winke, medan stora tårar glänste i hans vackra ögon. Och hundradefallt välsignelse öfver den stund, då du förbannar det förflutna!genmälde f. d. kompanjonen. Men nu farväl, Melcher! Du får ej infinna dig vid ångbåten i natt; din plats är hos din hustru och ditt lidande barn. Jag har ännu åtskilligt att bestyra före min afresa, och förmodligen sefver jag lugnt och godt, då sjöfärden begynner. Decembernatten är mänljus och mild. Jag skall åtminstone från stranden välsigna din färd mot södern. Helsa dit upp! stammade hinduen med bruten röst, i det han uti det inre af kontorslokalens konversationsrum hastigt omfamnade sin vän och rival. Helsa dit upp! — till min himmel, min för evigt stängda himmel., tillade en stämma i djupet af hans förödda hjerta. Arthur Bluhm skyndade ut för att ej Melcher skulle bevitna hans vekhet. (Ferts.)