Aftonbladet – 13 mars 1874, sida 3

språk tvingat gumman att i all tysthet upplåsa den stängda dörren mellan rum men. Han stod der nu, skummande at vrede, framför de öfverraskade. Artbur Blubm sprang upp, elastiskt som en skicklig gym nast, från sin knäböjande ställning. Inga reste sig från soffan. Surpris på surpris, min ärbara fru! Det är pi, som lärt mig konsten att spionera, och jag märker nu att jag är lika skicklig som ni sjelf. Hvad har ni numera att förebrå mig, min dygderika maka? Länge hade jag anat till det här ömma förhällandet, ehuru jag inte förr fått äran att bevitna det. Ja, jag undrar minsann inte på att ni längtat efter anledning att kunna få rymma från ert hem och er man. Melcher Winke röt hinduem, och hans stämma lät som en på afstånd mul!lrande Aska, Slata upp med ditt hån mot den ädlaste qvinna jorden burit och vänd din ilska ensamt mot mig! I många år har jag gömt på min hemliga böjelse, kämpat mot den som en man och jag skulle ha ta: git den med mig i grafven, om inte numera — då du i oerhörd fräckhet hotat att jaga din egen maka på porten, sedan du plundrat henne på allt hvad hon egt — jag ansåg det som min rättighet att upp träda som den öfvergifnas beskyddare och tillbjuda henne ett hjerta varmare än ditt. Jag har läst hennes tvekan och hennes afslag i hennes ögon, och jag har hört hennes egen mun nyss förkunna, att hon ansåg det som ett brott att lyssna till mitt tal. Hvad kan du mera begära af en maka, som du på allt sätt gjort dig ovärdig, och som snart skall sjelfmant lösa de band, som du hotat att afs:ita. Jag begär stt hon genast. återvänder till sitt öfvergifna hem, innan skandalen fätt fatt i denna utflykt; jag begär att hon skall anse våra förseelser såsom för tillfället qvittade med hvarandra, och att hon inte lemnar sin man för ett litet obetydligt felsteg till prig Bt smädelsen, En brytning