Aftonbladet – 11 mars 1874, sida 3

omkomma genom en krokedil, en orm eller bund. Af försigtighet inspärras sonen i ett högt torn. Derifrån får han se en hund, som mycket behagar honom. Han blir genom hemlig bemedling bundens egare, och hunden blir hans trog naste följeslagare. Genom ett stort vågstycke lyckades det honom. förklädd till en man af det lägre folket, att erhålla en underbart sköa prin1. Han är nära deran att falla offer dil a räddar honom från n slutligen blir aken till hans ans mak — Många fynd ba på den senaste tid under byggnadsarbeten gjorda i Rom äro de förnämsta af dem: Eao fnllständ stod af Juno, en stod af Eskulap. hvars f äro krossade. tre stoder vtar hufvud och för sex stoder af Venus f olika former. några utan hafvod. Vidare harman funnit den sönderslagna bildstoden af en kolossal qvinna. Fyrtio bitar ha blifvit bopsemlade. På ett enda ställe. hör net af gatorna Principe Umberto och Cavour. har man funnit fyra stoder utan hnofvud. Tillsammans har man således funnit 17 bildstoder mer eller mindre oskadade, af större eller mindre värde, Men man bar gjort ännu intressantare fynd Så bar man i närheten af Porta San Lo renzo påträffat lemningarna af ett forum, omgif vet af portiker. På Victor-Emanuel-torget ha arbetarne lagt i dagen spåren efter en stor halfcirkel, mer än 80 måtres i genomskärning samt andra mer eller mindre vigtiga ruiner. Slutligen berättas om ett märkligt ah som gjorts å Margana-torget. Man har der hittat en gafel af silfver med ett i form af en hjortfot sku ret skaft. I anledning af detta fynd yttrar den romerska tidning. ur hvilken vi hemtat dessal uppgifter: Hvad värde eger då vetenskapsmäns påstående, -att man iFraukrike icke begagnat gaffel förr än i det 14 århuudradet? De försäkra äfven, att endast konungen och de högförnäme icke åto med fingrarne, emedan man icke funnit gaffeln omtalad förr än i ett inventarium öfver Carl V:s silfver, upprättadt år 1379. Enligt samme vetenskapsmän skulle mani England icke ba börjat begagna gaffel förr än i det 17:de århundradet. Detta är myoket osannolikt. ty om) romarne hade gafflar, är det alldeles tydligt, att de borde ha infört detta husgeråd hos de folk de underkufvade. Men det är ju möjligt, att man under medeltiden i sitt kristna trosnit ansett sig Föra ett slags uppoffring af timliga fördelar. då man åt med fingrarne, och att gaffeln då försvann likasom Olympens gudar, kärleken till bad och den goda smaken. Allt är möjligt och allt händer. Myntväsen. Mynts nötning. Vid vägningar, som de engelska bankmyndigheterna redan år 1787 företogo med åtskilliga Ränghara mynt, befanns det. att 70 stycken gamla shillings vägde en mark, j ehurn blott 64 skulle gå på en sådan. Ännu l; större var missförhållandet med gamla halfval! shillings, af hvilka 194 gingo på en mark. då ll endast 128 lagligen borde ha denna vigt. Min-: dre nötta visade sig de större silfvermynten,l. såsom heloch halfkrona, vara. hvilket tillräckligt förklaras af den mindre cirkulationen. Senare företagna vägningar visade hos kronorna l: en förlust af endast 3 procent, bos halfkronorna : deremot at 10 procent. År 1798 vägdes åter ebillings och halfva sbillings, och äfven denna gång visade sig den ganska betydliga förlusten af 24 procent för de förre och 38 procent för de senare. Hos guldmynt beror den större el. ler mindre förlusten genom nötning mycket på legeringen. Den minsta förlusten visade sig. då en ringa qvantitet silfver tillsattes till guldet (24 delar guld och 2 delar silfver). Den sämsta legeringen var guld med vismut, bly eller antimon. Ar 1807 företogos vägningar med gui n6er. För detta ändamål uttog man 1000 stycken hos.en bankir, hos hvilka 19 shillings fattades i medeltal på hvarje hundrade; hos gui n6er. hvilka tagits hos minuthandlarne och som varit mer i omlopp. uppgick nötningsförlusten redan till 23 shillings och hos halfguiner till 42 sh. (24, f). i 1846 anstäldes dylika undersökningar med de år 1817 präglade guldmynten, hvarvid en förlust af omkring , procent visade sig, då den hos de år 1825 präglade silf vermynten blott utgjorde ,, proc. Den smuts. som hade fäst sig vid de olika guldoch silf vermynten, vägde på de större, mindre cirku lerande från 7 gran till på de oftast utgifna 12 gran (1 gran — !,, gramme). Dessa undersökningar ledde till det resultat, att silfvermynt. genom nötning i handelsomsättningen årligen förlora !,, i värde, guldmynt deremot endast. 1000 eller högst s.: Men härvid måste mär kes. att pya mynt till följd af de ännt skarpa lkanterna och upphöjda ytdelarne nötas hasti gare än gamla. Derföre lida mynt med enkel prägel och slät kant samt med fördjupade bokstäfver en mindre nödnvivgsförlust, än refflade med fylld prägel. Vid ofvannämnda försök bort tögos på förhand alla sådana mynt. hvilkas värde blifvit förminskadt genom pedräglig: spe kulation, såsom genom filning eller behandling med syror. Statsekonomiskt. Skogssådd i Ryssl nd. Vid landsförsemlingens i Woronesch sammankomst nyligen. upplästas af en hr Safonoff ett vidlyftigt projekt om pe åtgärder. som börde vidta3as för att odla skog å de stora Sephnarkernå inom guveriementet. Efter afhörandet af detta förslag beslöt församlingen att åt en särskild komit6 af sakkunniga män och specialister i skogshushållnin gen öfverlemna projektet till vidare utarbetande, hvarefter och sedan förslag tillika uppgjorts till bästa sättet att från en fortgående sköfling rädda) de änn qvarstående ekogarne, saken skulle ånyo mötet föreläggas. Industrielt. I Bomullsindustrien håller på att göra sig hemmastadd i Ostindien till stort faen för de lokala förbrukarne, men till skada för de europeiska manufakturerna. Vid slutet af år 1873 räknade man i Bombay mer än 9770 arbetare, som användes i bomullsindustriens särskilda grener, kardning. spånad och väfoad. De tillverkede varorna voro både af bästa qvalitet och i!ligare till priset än samma sorts varor. som ivföras från Manchester, hvilket man tillskrifver den rika tillgången på råvara. hvilken från produktionsorterna föres på jernvägar till Bombay, samt den finare qvaliteten hos fibrerna, hvilka icze undergått någon förändring, vare sig naturlig eller genom förfalsknivg. Tygerna tillverkas icke längre för hand, utan med de bästal. från Europa införda maskiner, som drifvas afl: ångmaskiner, eldade med stenkol från ivhemska grufvor. — Tjugufemårsjubilenm firades den 14 Febrnari af den i Ryssland och utlandet väl bekanta Millers tobaksfabrik i Petersburg. När fahriken år 1849 öppnades, sysselsatte den fem arbetare, af hvilka två rullade cigarrer, två fyllde papirosser och en skar tobak med en liten bandmaskin. Nu arbetar fabriken med en ångmaskin af trettio hästars kraft, som sätter sex skärmaskiner i rörelse, af hvilka hvar och en motsvarar fem stora handmaskiner. Tobakens torkning verkställes förmedelst åtta genom ånga upp vermda apparater och fabriken sysselsätter omkring 1100 arbetare. : Under en tidrymdaftjugufen år hafva blifvit bearbetade 1.:030.000 pud bladtobak till 25 300 000 röktobak. 580,400 000 stycken cigarrer och 2.010,500.000 stycken papirosser. I tullumgälder och banderolskatt har fabriken erlagt nära 13.000.000 rubel silfver; i arbetslöner har den utbetalat 3.60,000 rubel silfver och dervid haft en omsättning af 35,640.000 rubel silfver. ; Till Redaktionen af Aftonbladet. j