Aftonbladet – 11 mars 1874, sida 2

ångt borta i verlden känner mig ingen. Sen sä ska vi brodera saker, som vi ska sälja ill Julen. och så ska vi bjuda mormor öch moster Kajsa till oss på Julafton, Ack, iet ska bli så ro-röra-. . . Men ånyo fastnade glädjeutropet i halsen på den stackars flickan, för hvilket minnet plötsiigen tände ala. sina juWjas, och lät tem beiy a de hänförande taflorna från för iutna ju qvällar, då hon varit aftonens hjelinva, och då man beredde allas favorit den ena öfverraskningen efter den. sndra. Det knackade på dörrea. Inga öppnade försigtigt och Röse Briquet inträdde, bärands på armen en liten korg mel lifsmedel. Inga och Viola hads gjort den tarfliszaste middagsmöliid på mjölk och b-öd, ty hörelvärdinsan läg sjuk säsom Vi nuunt, och gamla Lisa kunde icke ätaga sig någon unnan matlagning än Kaffexokning. Lilla Viola uniersökte med begär ighet sivlärarin nas matkorg och jublade öfver det blifvande kalaset för morgondagen Rose Briquet satte sig, andfådd af den ånga. promenaden, Hon inberättade nu stt konsuln och grosshandlaren Wiake varit alldeles htom sig dels af rasiri och dels uf förtviflan, när han efter en lång morgonsömn fonnit sitt. bem öfvergifvet af maka och dotter. Han hade med böner och horelser sökt aftvi ga Rose B:iquet en bökännelse, som kunde leda honom på spåren, men hon hade med en romarinnas hjeltemod bestått profvet och förklarat att hon aldri skalle svika ett heligt löfte och att ocks non skulle ötverge huset innan kort, nu när Ken icke längre bade nägon lärjuåge som berättigade hennes dervaro. Konsul Winke hade i.tevekande ordalag bedt henne att stanna åtminstone tills vidare, föratt bj-lpa honom att för aseessorskanv öch tjenstfölket dölja det. som passerat, och för ätt förklara Ingas och Violas bortovarosåsom en: tillrällig wflykt, hvilken tillhörde julhemligheternas område. Ve (Forts.)