Aftonbladet – 10 mars 1874, sida 2

Jag förkunnar, genmälde Melcher unler fåfänga försök att härma sin hustras ugn och köld, att vi ömsesidigt ha starka inledningar att klandra och förlåta hvarundra. Jag har af pyfikenhet lätit förleda! nig att besöka för en enda gäng ett hemigt spelhus; du har, lockad af samma ny: ikenhet, gått på maskeraden med en man, som ännu är för ung för att inte kunna skaffa de onda tungorna mycket att bestyra med min obetänksomma bustru. Jag hop pas i det langsia få begagna detta milda ord. Jag svarar ingenting på dina milda förebråelser, ty iogen vet bättre än du att jag var i min fulia rätt, dö jag, beledsagad af vårt barns lärarinna och familjens sanne vän, hr Bluhm, besökte det nöjenas tempel, der min man tumlade om i vild yra, melan han bedrog sin hustru med lögnen om en handelsresa. Jag ville en gäng med sgna ögon se om de misstankar, som sö länge marterat mig, hade någon grund eller inte. Jag fann till mio fasa, att jag hade en ovärdig make, som, glömsk af wo: och heder, lefde på förtrolig fot mec ovj lika ovärdig qvinna, slösande på henne dej ruinerande presenter, hvilka hans hustra! försakade, och förstörde bland usle spelare jet välstånd, som han hvarken sjelf förvärfvat eller egåe den minsta rätt att em sam förfoga öfver. Inte det? röt Melcher Winke, skammande af vrede, i det han med korslazda armar ställde sig trotsigt och utmanzsde midt framför sin maka, som stäepde stösde sig mot kanten sf divansbordet. Inte iet! Måns tro det? Hvilket dumhbufvud till ju-ist eller pundbufvud till affärsman har proppat ditt eget svaga hufvud fullt med såoara galenskaper? Har jag inte ensam rätt aut förfoga öfver den förmögevhet, som visser ligen förr i verlden varit din, men sedan dess flere gånger gått förlorss? Awt den återkommit genom mina JIyci kade spekulationer, måtte dock vara min förtjenst och mitt förvärf, skulle jag t