M———MMM De, som erinra sig den tid, då frågan om anläggningen af hufvudstadens vatteniedning var föremål för öfverläggningar inom pressen och hos hufvudstadens myndigheter, minnas väl, att ett bland de förnämsta argumenten för genomdrifvandet af beslutet om denna anläggning var nödvändigheten att förskaffa staden tillgång på ett reni och godt dricksvatten. Kemiska analyser af vattnet i en mängd af stadens brunnar förebragtes på denna tid, ådagaläggande, att endast i några få bland dem vattnet var drägligt, men att detsamma i de flesta befunnits innehälla för helsan mer och min dre skadliga ämnen. Den härigenom alstrade öfvertygelsen om behofvet att förskaffa staden tillgång på rent vatten till matlagning och dryck, bidrog kanske mer än någonting annat till förslagets slutliga framgäng och till öfvervinnandet af det från vissa häll ganska bäftiga motståndet mot detsamma. Om den nu så högt skattade fördelen och beqvämligheten att hafva tillgång på vatten i hvarje hus och i hvarje våning hade man nemligen på den tiden föga eller ingen föreställning, och det var derför icke heller många -som trodde på möjligheten af att en vattenledning skulle kunna blifva ett företag, som blefve, ur ekonomisk synpunkt, direkt lönande: Den vigt man sålunda lade på beredan: det af tillgång å godt vatten till mat och dryck gjorde naturligtvis frågan om valet af den sjö, från hvilken vattnet skulle hemtas, till en af dem, på hvilka synnerlig vigt lades, och hon var också föremål för lifliga debatter. Det vägde egentligen emellan den i Södertörn belägna Drefviken samt den slutligen för ändamälet anlitade Årsta viken. För den: förstnämnda sjön talade den omständigheten, att dess vatten befan vits vid anstälda analyser nästan kemiskt rent, hvarjemte sjön hade ett så högt läge att — om vi icke missminna 088 — det derigenom åstadkomna trycket skulle varit tillräckligt att uppdrifva vattnet till den höjd, som bär var behöflig, utan att pumpverk behöft för ändamålet anlitas. Men mot valet af Drefviken invändes, att sjöns afstånd från staden — cirka 34 mil, om vi ej minnas orätt --skulle medfört en temligen ansenlig kostnad för anbringande af rörledning mellan sjön och hufvudstaden. Mot valet af Årstaviken invändes visserli gen, att vattnet derstädes kunde vid uppsjö blifva saltbemängdt och att Årstaviken dock i sjelfva verket vore ett stillastående vatten, som föga eller intet omsattes genom något strömdrag eller sågot tillflöde; men härpå genmäldes, dels att sältan kunde här göra sig bemärkt endast efter så längvarig uppsjö att sådan sällan vore att befara, dels att Årstaviken vore en öppen vik af Mälaren och alltak icko kunde betecknas säsom ett stillastående vatten. Analyser af vattnet i denna vik lempade också ett temligen tillfredsställande resultat, hvarförutan framhölls, att detsamma genom filtrering kunde än ytterligare förbättras. Allt detta sammanlagdt gjorde att man, utan tvifvel af fruktan för kostnaden för en rörledning till Drefviken, stannade vid det val, som vi alla känna. De funnos, som redan då bittert beklagade kortsyntheten i ett beslut, som, med förkastande af det tillfälle som erbjöd sig att förskaffa bufvudstaden ett vatten af sällsynt godhet och renhet, stannade med sitt val vid ett vatten, mot hvars lämplig het allvarsamma betänkligheter kunde fram: ställas. Men till deras ursäkt, som deltogo i beslutet, bör man dock ihågkomma, att Årstaviken var på den tiden någonting helt annat än för närvarande. Ingen tänkte sig då, att viken skulle kort derefter nästan helt och hållet afstängas genom en jern FRA